I flera år jag jag funderat fram och tillbaka på om jag ska söka hjälp för min ormfobi. Jag har lidit så mycket av detta och varit så rädd för vad jag ska tvingas utsätta mig för om jag tar steget. När jag fick möjligheten att gå på behandling på Universitetets psykologi utbildning, bestämde jag mig för att göra det.

Kostnadsfri behandling

Behandlingen är kostnadsfri, förutom eventuella utlägg som behövs för att genomgå exponering.

Idag var mitt sjätte tillfälle och dagen då jag skulle behöva möta min värsta mardröm öga mot öga. Det jag hade oroat mig mest för inför mötet, var att rummen man sitter i är så små och att behöva vistas i samma rum som en orm kändes panikartat. Det gick ju inte jätte bra när vi skulle kolla på videoklipp förra veckan.

Jag bad om att få gå ut ut ur rummet

Ormen var inhyrd från en djuraffär. Jag fick betala 250 kronor för detta. Min gulliga terapeut hade tagit den i en liten bur, i en påse på tunnelbanan. Självklart  vad det ingen som kunde ana att hon hade en majsorm i påsen.

Jag bad om att få gå ut ur rummet innan ormen togs in, istället för att sitta i det lilla rummet när den kom in. Det kändes bättre att få närma sig på håll och inte känna sig inklämd i ett litet rum.

Jag tittade på den en stund genom glaset och efter många om och men och flera raska steg mot dörren, vågade jag sticka ner handen och ta på den. Jag fick hitta på ett namn på den. Det blev Lucas. Vet inte varför. Det var det första namn som poppade upp och namnet gjorde att ormen kändes lite personlig och snäll.

Jag kan inte fatta vad jag varit med om idag

Vår session idag höll på i tre timmar. Vi började med att prata och när timmarna gått och sessionen var över hade jag klappat ormen, hållit i den , haft den i knät, haft den runt nacken , lyft ner den på golvet och sedan lyft den från golvet ner i sin lilla låda. Jag kan inte fatta att jag gjort allt detta idag! Tack vare min vilja och en superbra terapeut. När vi skildes åt förra gången, sade jag till henne att jag kanske kommer att gå in i samma rum som ormen, men jag kommer aldrig att röra vid den. Idag har jag gjort allt jag varit livrädd för.

Vi jobbar vidare med ormfobin

Detta var inte slutet på behandlingen. Vi kommer att jobba vidare. Nästa steg är att införskaffa en gummiorm som ska ligga synlig i hemmet. Redan nu känner jag mig som en vinnare. Om jag klarat av allt detta idag, kan jag klara vad som helst. Jag känner ett slags glädjerus samtidigt som jag är helt slut i kroppen! JAG GJORDE DET!!!

Nu är den här…

Dagen som jag fasat för i flera år. Dagen jag varit rädd för att ta mig till.

Den dagen jag bestämde mig för att gå i fobibehandling , bestämde jag mig också för att möta min värsta rädsla. Att lida av fobi är inte lätt oavsett vad det handlar om.

I helgen har vi varit nere i sommarhuset i Mellbystrand. Där har jag tränat på att promenera i bokskogen på Hallandsåsen. Det var så vackert! Ett hav av vitsippor bredde ut sig mellan lövträden. När jag var där med familjen för två år sedan blev vi tvugna att vända och åka därifrån. Min ormfobi hindrade mig trots att jag ville.

Efter fem KBT behandlingar, kändes det nu okej att göra ett nytt försök. Jag har tagit mina hemuppgifter på allvar och tittat på bilder och videoklipp dagligen sedan sist.

Nu är jag påväg tillbaka till nästa session, för att möta min rädsla på riktigt.

Fortsättning följer …..

Idag var jag på mitt femte och hittills jobbigaste besök på KBT mot specifik fobi. Jag har hela tiden fasat för hur det skulle bli när vi påbörjar exponering och vi har förberett det hela väl. Jag trodde inte att jag skulle bryta ihop i en panikattack förens det var dags att möta en orm på riktigt.

Idag hade vi planerat att titta på bilder och videoklipp som min psykolog student skulle förbereda. Hon skulle dessutom ta med en leksaksorm.

Jag skrev frivilligt på ett kontrakt

Innan vi satte igång fick jag läsa igenom ett kontrakt och det var helt frivilligt att skriva på. Självklart gjorde jag det utan att ens behöva fundera. Jag vill ju ha den hjälp som erbjuds, även om det kommer att krävas en hel del av mig.

Vi började med att titta på bilder

Jag kände hur jag ryggade tillbaka och tittade bort, när min behandlare lade fram ett papper framför mig med bilder på tre olika ormar. Jag fick gradera min ångestkänsla i procent. Jag skattade rädslan till 70%. Vi tittade länge på bilderna. Jag fick beskriva mina känslor och vad som gjorde att det kändes så äckligt och obehagligt. De ormar som ger mig allra mest obehag är de mönstrade ormarna. Huggormen var riktigt svår att titta på. Tillslut rörde jag vid bilderna. Efter detta gick vi vidare till nästa steg. Jag var där i två timmar.

De rörliga bilderna utlöste en panikattack

När det var dags att titta på youtube klipp var det värre. Jag fick inte veta vad som skulle hända. Vi hade ljud på och jag skulle försöka att stanna kvar i känslan utan att titta bort. På filmen var en väsande orm som högg mot kameran. Hela min kropp reagerade och jag fick panik. Jag hörde mig själv skrika till och ormen fortsatte med sitt aggressiva beteende. Jag slog händerna för ansiktet och kunde inte hålla tillbaka gråten. Det kändes som om jag fick en stöt genom hela kroppen. Jag kunde inte prata. Jag höll andan och bara grät. När det kändes något bättre tittade vi på klippet igen. Det gick lite bättre, men jag kunde inte titta på ormens attackerande huvud.

Om du vill titta på klippet finns det här.

Dessa bilder och utvalda videoklipp ska jag nu titta på varje dag och skriva ner mina reflektioner och tankar. Jag fick veta att nästa vecka när vi ses, kommer jag att få möta en orm på riktigt….

Jag är säker på att jag kommer att få en panikattack

Jag fasar så för detta. Vi har bokat ett tre-timmars möte nästa gång. Då ska det finnas en orm på plats som vi tillsammans ska närma oss. Hur ska detta gå? Kommer jag ens att våga kliva in i byggnaden? Jag vet att jag inte kommer att tvingas till något som jag inte känner att jag klarar av, men om jag någonsin ska bli kvitt min hemska fobi, måste jag nog ändå ta steget. Jag gillar att utmana mig själv men detta är lite i tyngsta laget. Jag blev helt slut efter dagens exponering. Någon gummiorm orkade jag inte med efter allt detta. Jag känner mig helt tom i huvudet.

När jag kom hem blev det middag, ett varmt bad och en skön ansiktsmask för att få bort all anspänning från både kroppen och tankarna.

Följ med nästa vecka så får ni veta hur det gått…..

Läs om tidigare behandlingstillfällen.