Det stora testet efter fobibehandlingen

ormfobi

Idag har jag besökt Skansen Akvariet. Jag kan ännu inte fatta vad jag gått igenom. För ett halvår sedan hade jag en sådan fruktansvärd ormfobi att det var rent plågsamt. När jag satte mina behandlingsmål i början av KBT terapin skrev jag så här. Läs nedifrån och upp.

Mina behandlingsmål

Efter avslutad behandling vill jag:

  • Kunna röra/ hålla en orm (utanför akvarium / bur)
  • Kunna vara i samma rum som en orm
  • Kunna gå på skansens akvarium
  • Kunna vara i samma rum, titta på, röra, hålla en gummiorm / leksaksorm
  • Kunna vara i skog och natur som känns osäkert
  • Kunna kolla på oväntade bilder, klipp på ormar

Nu kan jag bocka av dem alla!!

Idag var jag och min vän Maria på Skansen. Vi har haft en underbar dag. Soligt och varmt. Det stora målet med dagen var att gå in i Skansen Akvariet, titta på alla ormar och kanske till och med röra vid en orm om tillfälle gavs.

Först hade vi mysig piknick och kikade runt på de andra djuren.

Så var det dags för den stora utmaningen, Skansen Akvariet

Det var på lite darriga ben och med ett lätt illamående som jag närmade mig Skansen Akvariet. Jag kände mig lite matt i kroppen. Jag hade alla tankar och kunskaper med mig i huvudet, som jag fått av min terapeut på fobi behandlingen. Jag var 95% säker på att jag skulle klara även detta. Det som gjort detta så otäckt är känslan av att inte ha kolla på vart ormarna finns. De kan dyka upp vart som helst. Hur många är det ? Hur ser dom ut? Hur ska dom beté sig? Många, många tankar har snurrat i huvudet. Rädslan av att få panik mitt inne bland ormarna. Ska det komma någon bärande på en lös orm? När man har riktig fobi kan tankarna verkligen spela ett spratt.

Klapp och kramhörna

Jag hade faktiskt hoppats på att det skulle vara möjligt att få klappa en orm. Jag vill ju inget hellre än att det jag nu lyckas bygga upp ska hålla i sig. Jag vill inte ha gjort allt detta förgäves.

Att ha hållit i Lucas som jag kallade honom var på något sätt en sak. Det är dom stora, bruna, mönstrade som är värst och äckligast. Bara formen på deras huvud….

När vi närmade oss slutet på Skansen Akvariet dök det upp en ”klapp och kramhörna”. Där låg en brun, läbbig kungsboa i en liten låda. Jag gick fram och tittade, berättade att jag gått i behandling och klappade lite på ormen. Sen fick jag hålla i den. Det kändes mer jobbigt än när jag höll i Lucas. Kungsboan Snoddas, var större och såg inte alls trevlig ut. Jag tackade nej till att ha den runt halsen. Det fick räcka att hålla i den.

Jag kommer att fortsätta min exponering för ormar. En gång i månaden har jag och min terapeut bestämt. Vi hade även bestämt att jag skulle köpa en ny gummiorm och ha liggande hemma.

Jag klappade lite på fågelspindeln också, men det kändes inte alls lika läskigt.

Vi avslutade vår dag med kaffe och mjukglass innan vi lämnade skansen och en givande dag bakom oss. Tack bästa Maria för ditt stöd idag!

Jag fick mitt resultat av mina skattningar från behandlingen idag. Första dagen låg jag ganska högt i min fobi poäng. Vid sista tillfället skattade jag hela nio poäng lägre, vilket är under normalvärdet för ormfobiker.  Min terapeut skrev också några oerhört uppmuntrande ord. Ord som jag själv uttalat under behandlingen och som jag är glad att hon noterat och nu påminner mig om.

”Otroligt Malin, bra jobbat!

Att våga ger resultat sa en viss klok kvinna till mig. Sedan bevisade hon det gång på gång. HEJA!”

 

Continue Reading

Sista mötet på fobibehandlingen

Malin Tilja

Idag hade jag det ”sista” och utvärderande mötet på Psykoterapi mottagningen vid universitetet.

Jag tror det var åttonde gången jag var där. Jag fick fylla i samma papper som jag gjorde vid mitt första besök och det var intressant att se vad som hänt med min fobi under dessa möten.

Vi har pratat mycket och jag har verkligen fått insikt i både ett och annat. Det har varit så nyttigt. Hur man med sitt eget beteende kan påverka sina rädslor.

Vi har exponerat

med bilder, videoklipp, gummiormar och vid två tillfällen har jag träffat, hållit och spenderat närmare tre timmar med en riktig orm. Allt detta kan du läsa om i tidigare inlägg under kategorin ”Fobibehandling” .

Jag är så glad att jag genomgått denna behandling och så oerhört stolt som har klarat det. Jag har verkligen gått från 0-100 vad gäller både exponering och mod. Nu ska jag hålla fast vi detta.

Idag satte vi upp en plan för hur jag ska upprätthålla det jag nått fram till , men även komma ännu ett steg vidare. På fredag ska jag och en god vän besöka Skansen Akvariet. Det hade jag aldrig gjort för ett par månader sedan. Nu är det nästan med en viss skräckblandad förtjusning jag ser fram emot detta. Jag har inte besökt ett akvarium på över tio år , pågrund av min skräck för ormar.

Min plan för sommaren ser ut såhär.

Varje dag: kolla på bilder / videoklipp med ormar.

Varje vecka : gå en promenad i skogen.

Varje månad : träffa en riktig orm på akvarium eller zoo butiker.

Min skärmsläckare på telefonen visar numera denna bild på mig med en orm i handen istället för vackra rosor. Bilden ska få vara där hela sommaren.

Majsorm

Jag ska köpa mig en gummiorm på Skansen , som är läskigare än de jag använt under behandlingen. Den ska få ligga hemma och det är barnen som får styra vart den ska ligga. Inga regler finns.

I september ska jag och min fantastiska behandlare träffas igen. Då får vi se hur allt gått. Jag kommer faktiskt att sakna att gå dit. Det har varit så otroligt utvecklande och givande. Jag är så tacksam att jag fått hjälpen att behandla min specifika fobi mot ormar. Häng med mig till Skansen på fredag så får vi ett kvitto på hur jag klarat mitt nästa mål

Continue Reading

Andra exponeringen i ormfobi behandlingen

GANT

Det har nu gått två veckor sedan jag fick ta det stora steget i min ormfobi behandling och möta en orm på riktigt. Läs om första exponeringen här.

Veckan efter tränade vi med gummiormar. Det kan låta löjligt, men har man riktig ormfobi så är även det riktigt jobbigt. Under veckan som gått har jag haft gummiormen hemma och min familj har haft kontrollen över den. Jag måste släppa på kontrollbehovet, så dom har fått placera den på olika ställen. Jag vet att jag inte fick säga någonting om detta, men jag bröt en liten regel och sade att den INTE fick ligga i sängen….

ormfobi

Jag började dagen med ett pass Yin yoga för att vara i balans inför exponeringen

När det är exponering håller vi på i tre timmar. Det behövs. Att närma sig i små, långsamma steg är det som fungerar. Det gick ju bra förra gången, så denna gång kändes det inte riktigt lika jobbigt. Jag vill ju själv få träna för att få mina jobbiga tankar och känslor att försvinna. Jag känner att jag är på god väg!

Min största rädsla inför dagens möte

Inför dagens exponering var jag mest orolig för att det skulle vara en ny orm. Större, annan färg, annat mönster osv. Hur skulle den beté sig och röra sig? Jag blev nästan lättad när den blev inburen i rummet och det var ”Lucas” som jag kallar honom. Samma ” lilla kille” som sist. Förra gången hade jag bestämt mig för att försöka vara i samma rum men absolut inte röra. Det slutade med att jag själv satt och höll i ormen. Målet idag var att hålla honom igen, lite mer och inte lika nervöst. Jag hade säkrat upp med långbyxor och långärmat trots högsommarvärme, för att slippa få för mycket hudkontakt. Min behandlare kan vara lite djärv så jag tyckte att jag planerat väl. Dagens exponering slutade med att den fick krypa in i min tröjärm och där försvann den. Min plan var att det skulle gå snabbt och lätt.men så blev det inte. Den ville gärna stanna kvar där. Syftet var att jag inte skulle tappa kontrollen över ormen för att vara i känslan ett tag. Lustigt nog gick allt mycket bättre än jag kunnat föreställt mig. Precis som förra gången.

Så här såg det ut idag!

Resultatet av ormfobi behandligen

Som ni ser har fobibehandlingen verkligen gett resultat. Jag har gått sju gånger. En gång i veckan. Varje möte har varit mellan 1-3 timmar långt. Vid två tillfällen har vi haft riktiga ormar, men annars har mycket handlat om att prata och bena ut tankar, rädslor och känslor.

Nästa gång är mitt sista behandlingstillfälle. Då ska vi utvärdera hur behandlingen varit. Sen kommer vi att boka in en tid efter sommaren för lite avstämning och för att jag ska veta hur jag själv fortsätter att jobba vidare, utan att falla tillbaka i rädslan. Det är också lite jobbigt att veta att jag inte kommer att ha kvar min terapeut som en livlina om jag skulle stöta på en orm och inte kunna bearbeta det. Men nu ska jag ut i den stora världen utanför universitetet. Herre gud, har jag klarat detta klarar jag väl vad som helst?!

Mitt nästa personliga mål att att inom snar framtid besöka Skansen Akvariet. Jag har alltid tagit omvägar kring akvarier och har inte varit in i ett på många år. Nu är det dags!

 

Continue Reading

Klarade jag att möta min fobi på dagens session?

I flera år jag jag funderat fram och tillbaka på om jag ska söka hjälp för min ormfobi. Jag har lidit så mycket av detta och varit så rädd för vad jag ska tvingas utsätta mig för om jag tar steget. När jag fick möjligheten att gå på behandling på Universitetets psykologi utbildning, bestämde jag mig för att göra det.

Kostnadsfri behandling

Behandlingen är kostnadsfri, förutom eventuella utlägg som behövs för att genomgå exponering.

Idag var mitt sjätte tillfälle och dagen då jag skulle behöva möta min värsta mardröm öga mot öga. Det jag hade oroat mig mest för inför mötet, var att rummen man sitter i är så små och att behöva vistas i samma rum som en orm kändes panikartat. Det gick ju inte jätte bra när vi skulle kolla på videoklipp förra veckan.

 

Jag bad om att få gå ut ut ur rummet

Ormen var inhyrd från en djuraffär. Jag fick betala 250 kronor för detta. Min gulliga terapeut hade tagit den i en liten bur, i en påse på tunnelbanan. Självklart  vad det ingen som kunde ana att hon hade en majsorm i påsen.

Jag bad om att få gå ut ur rummet innan ormen togs in, istället för att sitta i det lilla rummet när den kom in. Det kändes bättre att få närma sig på håll och inte känna sig inklämd i ett litet rum.

Jag tittade på den en stund genom glaset och efter många om och men och flera raska steg mot dörren, vågade jag sticka ner handen och ta på den. Jag fick hitta på ett namn på den. Det blev Lucas. Vet inte varför. Det var det första namn som poppade upp och namnet gjorde att ormen kändes lite personlig och snäll.

Jag kan inte fatta vad jag varit med om idag

Vår session idag höll på i tre timmar. Vi började med att prata och när timmarna gått och sessionen var över hade jag klappat ormen, hållit i den , haft den i knät, haft den runt nacken , lyft ner den på golvet och sedan lyft den från golvet ner i sin lilla låda. Jag kan inte fatta att jag gjort allt detta idag! Tack vare min vilja och en superbra terapeut. När vi skildes åt förra gången, sade jag till henne att jag kanske kommer att gå in i samma rum som ormen, men jag kommer aldrig att röra vid den. Idag har jag gjort allt jag varit livrädd för.

Vi jobbar vidare med ormfobin

Detta var inte slutet på behandlingen. Vi kommer att jobba vidare. Nästa steg är att införskaffa en gummiorm som ska ligga synlig i hemmet. Redan nu känner jag mig som en vinnare. Om jag klarat av allt detta idag, kan jag klara vad som helst. Jag känner ett slags glädjerus samtidigt som jag är helt slut i kroppen! JAG GJORDE DET!!!

Continue Reading

Den fasansfulla dagen är här

Nu är den här…

Dagen som jag fasat för i flera år. Dagen jag varit rädd för att ta mig till.

Den dagen jag bestämde mig för att gå i fobibehandling , bestämde jag mig också för att möta min värsta rädsla. Att lida av fobi är inte lätt oavsett vad det handlar om.

I helgen har vi varit nere i sommarhuset i Mellbystrand. Där har jag tränat på att promenera i bokskogen på Hallandsåsen. Det var så vackert! Ett hav av vitsippor bredde ut sig mellan lövträden. När jag var där med familjen för två år sedan blev vi tvugna att vända och åka därifrån. Min ormfobi hindrade mig trots att jag ville.

Efter fem KBT behandlingar, kändes det nu okej att göra ett nytt försök. Jag har tagit mina hemuppgifter på allvar och tittat på bilder och videoklipp dagligen sedan sist.

Nu är jag påväg tillbaka till nästa session, för att möta min rädsla på riktigt.

Fortsättning följer …..

Hallandsåsen

Continue Reading

Dagens fobibehandling resulterade i panikattack

Idag var jag på mitt femte och hittills jobbigaste besök på KBT mot specifik fobi. Jag har hela tiden fasat för hur det skulle bli när vi påbörjar exponering och vi har förberett det hela väl. Jag trodde inte att jag skulle bryta ihop i en panikattack förens det var dags att möta en orm på riktigt.

Idag hade vi planerat att titta på bilder och videoklipp som min psykolog student skulle förbereda. Hon skulle dessutom ta med en leksaksorm.

Jag skrev frivilligt på ett kontrakt

Innan vi satte igång fick jag läsa igenom ett kontrakt och det var helt frivilligt att skriva på. Självklart gjorde jag det utan att ens behöva fundera. Jag vill ju ha den hjälp som erbjuds, även om det kommer att krävas en hel del av mig.

Vi började med att titta på bilder

Jag kände hur jag ryggade tillbaka och tittade bort, när min behandlare lade fram ett papper framför mig med bilder på tre olika ormar. Jag fick gradera min ångestkänsla i procent. Jag skattade rädslan till 70%. Vi tittade länge på bilderna. Jag fick beskriva mina känslor och vad som gjorde att det kändes så äckligt och obehagligt. De ormar som ger mig allra mest obehag är de mönstrade ormarna. Huggormen var riktigt svår att titta på. Tillslut rörde jag vid bilderna. Efter detta gick vi vidare till nästa steg. Jag var där i två timmar.

De rörliga bilderna utlöste en panikattack

När det var dags att titta på youtube klipp var det värre. Jag fick inte veta vad som skulle hända. Vi hade ljud på och jag skulle försöka att stanna kvar i känslan utan att titta bort. På filmen var en väsande orm som högg mot kameran. Hela min kropp reagerade och jag fick panik. Jag hörde mig själv skrika till och ormen fortsatte med sitt aggressiva beteende. Jag slog händerna för ansiktet och kunde inte hålla tillbaka gråten. Det kändes som om jag fick en stöt genom hela kroppen. Jag kunde inte prata. Jag höll andan och bara grät. När det kändes något bättre tittade vi på klippet igen. Det gick lite bättre, men jag kunde inte titta på ormens attackerande huvud.

Om du vill titta på klippet finns det här.

Dessa bilder och utvalda videoklipp ska jag nu titta på varje dag och skriva ner mina reflektioner och tankar. Jag fick veta att nästa vecka när vi ses, kommer jag att få möta en orm på riktigt….

ormfobi

 

Jag är säker på att jag kommer att få en panikattack

Jag fasar så för detta. Vi har bokat ett tre-timmars möte nästa gång. Då ska det finnas en orm på plats som vi tillsammans ska närma oss. Hur ska detta gå? Kommer jag ens att våga kliva in i byggnaden? Jag vet att jag inte kommer att tvingas till något som jag inte känner att jag klarar av, men om jag någonsin ska bli kvitt min hemska fobi, måste jag nog ändå ta steget. Jag gillar att utmana mig själv men detta är lite i tyngsta laget. Jag blev helt slut efter dagens exponering. Någon gummiorm orkade jag inte med efter allt detta. Jag känner mig helt tom i huvudet.

När jag kom hem blev det middag, ett varmt bad och en skön ansiktsmask för att få bort all anspänning från både kroppen och tankarna.

Kockostar

Följ med nästa vecka så får ni veta hur det gått…..

Läs om tidigare behandlingstillfällen. 

Continue Reading

Exponeringsbehandling mot ormfobi

Regnjackan Shetland

Igår var jag på mitt fjärde KBT besök för att bli kvitt min rädsla och ångest gentemot ormar.Nu har våren kommit och det börjar åter igen bli riktigt jobbigt. Nu har vi nått den punkt i behandlingen då vi börjar sätta mål. Vad vill jag kunna åstadkomma med behandlingen? Vad vill jag kunna göra som idag begränsar mig. Det kröp i kroppen när vi pratade om exponeringsbehandling.

Vad innebär exponeringsbehandling?

Det är precis som det låter. Att exponera sig för det man känner obehag och rädsla för. Nästa vecka när vi ses ska vi titta på videoklipp och gummiormar.

Det låter kanske skitlöjligt, men även leksaker kan få mig att brista ut i panik.

Det har hänt…

Jag fick ta del av min bedömning. Ett långt A4 papper som beskriver precis det jag känner och tänker. Utifrån detta har min behandlare tillsammans med sin handledare satt upp en behandlingsplan.

Så här beskrivs min exponeringsbehandling

exponeringshierarki

När vi pratade om det högsta mål vi tillsammans ska uppnå fick jag nästan svårt att andas. Jag har förstått att jag ska kunna vistas i samma rum som en orm, men när terapeuten frågade om jag inte vill kunna hålla i en orm ville jag nästa avsluta min behandling. Herre gud! Så långt har jag inte ens tänkt. För mig känns det helt orimligt att ta mig dit. Men jag gillar ju utmaningar och om man ändå ska sätta mål för att bli kvitt detta så är det lika bra att sätta dem högt. På min ”mål” lista skrev jag högst upp med mycket små bokstäver

klappa eller hålla en orm…..

Mina största delmål är att först kunna gå obesvärat i skogar och på platser där jag idag får lite panik. Om tio dagar åker vi ner till huset i Mellbystrand. Då ska jag besöka Osbecks bokskogar som jag senast inte klarade av att vara i. Mitt mål är att stanna kvar och övervinna rädslan.

Nästa stora mål är att kunna gå i akvarier som på Skansen eller Kolmården. Jag har inte varit in på ett akvarium på flera år. Inte ens i närheten. Samma sak gäller med zoo butiker som har eller skulle kunna ha ormar. Jag ber alltid någon gå in och fråga i butiken innan jag går in. Även om de inte finns så känner jag ett äckligt obehag då jag vet att det är en miljö som det skulle kunna finnas ormar i.

Sedan kommer vi till det stora målet. Att vistas i samma rum som en orm och senare eventuellt kunna röra vid den. Jag kan inte lova att jag kommer att hålla den men vi får se hur det utvecklar sig.

I min bedömning står det att jag uppfyller alla kriterier för specifik fobi.

Se mina tidigare besök på behandlingsmottagningen här.

Continue Reading

Fobibehandling – tredje mötet på psykologiska institutet

Fobibehandling

Idag har jag varit på mitt tredje besök på psykologiska institutet, för att få KBT behandling mot min extrema ormfobi. Jag har skapat en egen kategori i bloggen som heter ”Fobibehandling” så att man lätt kan följa med i behandlingen.

Min hemuppgift till idag ,var ett formulär där jag skulle skriva ner situationer som uppstått under veckan, vilken känsla jag fick i kroppen och hur gick mina tankar? Vad är det värsta om kan hända? Vad blev min handling/ mitt beteende?

Det var en ganska nyttig uppgift. Att sätta ord på sina tankar och känslor. Denna uppgift fick jag även med mig till nästa vecka , men då ska jag även tänka till vad mitt beteende leder till både på kort sikt och på lång sikt. Vad skulle hända om jag stannade kvar i min rädsla istället för att fly eller undvika? Tanken är skrämmande…

Vi jobbar även med en lista som kallas ” Exponeringshierarki”.

En lista där jag rangordnar min rädslostege från mild, medel, svår till situationer som skapar panik och som jag helst undviker.

Jag blev lite ställd när vi pratade om en specifik händelser som jag varit med om tidigare, där jag greps av panik. Min behandlare frågade vad jag tror skulle hända om jag bara accepterat min rädsla och stannat kvar. Hade jag kunnat bemästra min rädsla?  I mitt huvud finns bara ett alternativ. Det är INTE att stanna kvar… Det är just detta vi ska jobba med.

Psykologiska institutet ligger i anslutning till Stockholms universitet. Det är elever från termin sju som håller i behandlingarna och man har sin egen terapeut. Efter varje möte stämmer hon av med sin handledare för att försäkra sig om att jag får den bästa möjliga behandlingen. Varje möte filmas, i utbildningssyfte och raderas efter avslutad behandling. Kameran sitter monterad i väggen och är ingenting man tänker på.

När jag går från tunnelbanan till huset där psykoterapimottagningen ligger, måste jag gå genom en skog som känns som en riktig orm skog. Bara det är terapi…

Vi pratade idag om att det snart är dags att börja möta rädslan på riktigt. Det känns oerhört läskigt. Hur kommer jag att reagera?

Läs alla inlägg om fobibehandlingen här.

Continue Reading

Andra mötet på fobibehandlingen

Regnjackan Shetland

Idag var andra träffen vid universitetet för att fortsätta min  fobibehandling mot  o…r…m…a….r.

Det fulaste och äckligaste ordet jag vet…

Så här såg det ut vid första besöket.

Jag hade fått i hemuppgift att fylla i ett par frågeformulär. Ett som handlade om min specifika fobi och ett lite längre som handlade om depressioner och andra tillstånd. Tack och lov har jag inga sådana problem, men för att ta itu med fobier behöver behandlaren en helhetsbild av mig och mitt mående, vilket är jätte bra.

Jag fick idag svara på en rad frågor som min behandlare läste upp. Allt ifrån riktigt djupa frågor som säkert är jätte jobbiga att ställa om man nu hade tenderat att svara ja på någon av dessa, till lite mer enkla frågor. Det är nyttigt att stanna upp och tänka till ibland.

Vi pratade även om vilka mål jag har med behandlingen och hur vi tillsammans ska nå dit. Jag kommer att behöva ”face the fear” en vacker dag. Vi kommer att göra det under kontrollerade former och i små steg. Jag får svårt att andas vid blotta tanken….

Jag kan ju knappt ta ordet i min mun, eller knappa ner det på tangenterna. I veckan blev jag kontaktad av en kvinna som hade läst mitt förra blogginlägg om detta. Hon ville hjälpa mig att bli av med blockeringar som kan vara orsaken till min fobi. Det låter spännande. Allt som kan hjälpa mig i detta är positivt. Bara jag får ta det i min egen takt…

Jag kommer att dela med mig av hela processen här i bloggen, då jag förstår att det är många som lider av olika typer av fobier. Det är inte helt lätt att veta vart man kan vända sig. Ett tips är att kontakta en KBT mottagning. Om dom inte jobbar med just detta , kan de säkert hjälpa till så att man hamnar rätt.

 

Continue Reading

Min fobibehandling har börjat

fobibehandling

Igår gjorde jag mitt första besök på psykologiska institutionen på universitetet för att starta min fobibehandling. Jag hade ångest hela eftermiddagen. Jag har velat göra detta så länge, men har inte vågat. Vad ska jag behöva utsätta mig för? Min oerhört starka fobi för ormar hindrar mig att göra så mycket och det skapar så många obehagliga känslor att jag till slut kände att jag inte kan fortsätta leva med min fobi. Den rubbar hela min vardag. Så när jag hörde om universitetets behandling som är gratis tvekade jag inte att söka. Har sökt på fobimottagningar tidigare och vet att det kostar hutlöst mycket pengar, även om det säkert är värt varenda krona i slutändan.

Igår fick jag träffa min behandlare. Vi kommer att jobba med KBT. Den gulliga tjej som ska hjälpa mig igenom detta pluggar sin sjunde termin på psykologhögskolan och jag är säker på att hon kommer att vara ett bra stöd. Alla behandlingar spelas in i utbildningssyfte och raderas efter avslutad behandling.

Igår pratade vi om min fobi. Exempel på situationer som jag stött på. Hon berättade om sin bakgrund och hur hon ska hjälpa mig att få rätt behandling. Jag fick med mig olika formulär hem, som jag ska fylla i till nästa besök som då kommer att vara två timmar, istället för de 45 minuter jag hade igår. Vi kommer att träffas en gång i veckan. Det känns bra att jag äntligen får hjälp även om det är jätte läskigt. Jag vet att vi kommer att ta detta i små steg och under kontrollerade former.

Jag hoppas vid gud att detta ska hjälpa mig och att jag får en lättare vår, sommar och höst i år.

psykologiska institutionen

Continue Reading