I samarbete med Distriktstandvården

En sak som jag lärt mig genom åren är att det är så viktigt att gå till en tandläkare som man känner sig bekväm och trygg med. Jag skulle kunna räkna upp ett antal tillfällen där både jag och barnen haft skräck i blicken när man legat i där i tandläkarstolen. För några år sedan när jag var med min son hos tandläkaren, lovade jag mig själv och barnen att aldrig mer gå till en tandläkare som man inte känner sig trygg med. Det var ett hemskt möte den gången. Vi bytte både tandläkare och mottagning direkt. Nu är vi jätte nöjda!

Distriktstandvården är en modern tandläkarkedja med totalt 25 kliniker i stockholmsområdet
som erbjuder allt från allmäntandvård som undersökningar och lagningar, till akuttandvård, estetisk tandvård och specialisttandvård. De har en trygg och engagerad barntandvård.

Hur känner du inför att gå till tandläkaren? Jag kan bli så full i skratt när jag tänker på flourtanten som besökte oss i skolan på 80- 90 talet. Hur hemskt man tyckte det var. Nu inser jag att hon gjorde oss alla en tjänst, men det förstod man ju inte som barn. Det var dessutom min bästa kompis mamma som var flourtanten. Ha ha…

Varför ska man vara rädd för att gå till tandläkaren?

Det handlar ju om att hitta rätt. Känns det läskigt? Byt då till någon som lyssnar på dig och som förstår din rädsla. Det finns faktiskt väldigt många bra tandläkare. Nu fär tiden känner jag mig jätte trygg med att både gå till tandläkaren själv eller att gå dit med mina barn.

I samarbete med artros.org Idag ska jag tillbaka till handkirurgen. I november opererade jag tummen och tyvärr har det inte blivit bättre. Trist. Det är 1,5 år sedan jag skadade mig, så det blir intressant att se vad som sägs idag. Det är ett elände att ha ont i högerhanden så fort jag gör något.

Kan tänka mig att det är samma för dem som har artros.

Artros är ju en av världens vanligaste sjukdomar. Det är också en av de sjukdomar som orsakar störst sjukdomsbörda, då det  är världens vanligaste ledsjukdom och drabbar idag ungefär 1 av 4 över 45 i Sverige. Sjukdomen medför att den led som drabbas blir stel och gör ont, framförallt vid belastning.

Tänk om det är så att jag har artros i tummen? Det borde dom väll sett på magnetröntgen som gjordes innan operationen? Ska nog begära att få en ny röntgen. Förra gången jag var där fick jag kortison i handleden. Det hjälpte faktiskt. Det är ju dock en tillfällig lösning och inget man kan ge ofta.

Jag har sett vänner och kollegor som verkligen lidit av detta fenomen. Själv har jag lite artros i nacken som upptäcktes på magnetröntgen för några år sedan, i samband med ett diskbråck. Det knastrar och knäpper i nacken när jag rör på huvudet. Man skulle kunna säga att artros är en av våra folksjukdomar. Men tyvärr finns det inget direkt botemedel.

Om du vill lära dig mer om artros eller misstänker att du har det, kika in på artros.org och lär dig mer om vad det är och hur det behandlas.

Jag berättar mer om mitt besök hos handkirurgen vid DBI i Farsta senare.

Igår tömde vi huset. Vi kände oss färdiga där trots att vi trivts väldigt bra. Det är sju år sedan vi flyttade in. Huset var då fem år gammalt. Nu ser vi fram emot att flytta in i ett helt nytt hus om ett par veckor.

Flyttstädning

Imorse klockan åtta kom städfirman som vi anlitat. Jag är väldigt pedant och alltid lite nervös att det inte ska bli så bra som förväntat. Vi blev så positivt överraskade när vi klev in i huset efter nio timmars städning av två städare plus fönsterputsare. Nu kan köparna inte bli annat än nöjda.

Imorgon klockan nio lämnar vi över nycklarna till de nya ägarna

Det känns bra. Vi är redo för nästa steg nu. Först ska vi bo hos Klas och Vickan i ungefär två veckor ( min mans bror ), tills huset är helt färdigt. Just nu är jag lite skeptisk till att allt ska vara klart tills dess, men jag hoppas verkligen. Det jag kommer att sakna mest är uterummet som vi byggde för ett par år sedan.

Tack Fritzbergsvägen för de här åren, alla härliga grannar med mysiga kräftskivor och andra tillställningar och tack Rozen Clean för en toppenbra flyttstädning.

I flera år har jag bävat för den dagen det skulle dimpa ner ett brev i postlådan med en kallelse till mammografi. Man har ju hört hur hemskt det ska vara och hur brösten kläms ihop som två pannkakor.

Att dom kläms ihop är sant, men min upplevelse av det hela var inte alls så farlig. Givetvis tycker vi alla olika och för vissa gör det säkert jätte ont. Men jag tillhör dem som tycker att jag varit med om betydligt värre saker. Fort gick det också. Så nu kan jag släppa den tanken. Det ska ju ändå göras vartannat år. Tänk vilken förmån att få detta, kostnadsfritt dessutom.

Det kändes lite dramatiskt att kliva in på Radiumhemmet på Karolinska sjukhuset. Men ack så tacksam att få komma dit!