Ni som läser min blogg vet att jag under förra året gick i behandling för min ormfobi.

Om ni inte läst det så finns alla inlägg under kategorin ”fobibehandling” .

För att inte falla tillbaka måste jag fortsätta att titta på ormar

Jag ska helst även hålla någon orm ibland. Jag är så himla glad för att jag fullföljde denna behandling, trots min stora skräck, så jag vill inget hellre än att hålla vid detta.

Idag åkte vill till Ängelholm. Jag har sett att de har en zoobutik där som heter Ormar & Sånt.

Ormar & Sånt

Jag har tänkt gå in i butiken tidigare, men det har varit stängt de gånger vi varit i Ängelholm. Idag var det öppet och då passade jag på att göra ett besök i behandlingssyfte.

Först gick jag in i ett litet glasrum med en massa små lådor och glasboxar längs väggarna. Rummet var kanske två kvadratmeter och jag var osäker på hur jag skulle reagera. Det är alltid ganska läskigt innan jag fått koll på vart ormarna befinner sig och hur många de är. Det gick bra. I lådorna fanns en hel del små bebis ormar och några lite större. Högst upp på hyllan med extra gummiband runt lådor som var uppmärkta med texten RÖR EJ , såg jag texten ”Kenyanska vattenkobror”. Mellan dem såg jag också en stor, hårig spindel i en box med texten RÖR EJ….

I ett annat rum fanns terrarier med lite större ormar. Bland annat de på bilderna ovan.

Jag pratade med en kille som jobbade i butiken och tydligen är det vanligare än man tror att folk kommer in och köper sig en orm. Tur att jag inte visste det tidigare.

De roligaste djuren i butiken

som både jag och barnen förälskade oss lite i, var dessa urhäftiga kameleonter! Deras rörelsemönster charmade oss totalt! Kameleonterna är kända för sina färgförändringar. Färgbyten sker med hjälp av optiska hudceller som ligger i olika skikt på varandra. Varje skikt skapar en annan färg. Vi kikade länge och väl innan vi insåg att det fanns minst sex stycken i samma box. De hade skiftat färg och anpassat sig till växterna. Här kom en nyfiken kille fram och hälsade. Gissa om barnen ville ta med honom hem!

För ett år sedan hade jag inte ens gått i närheten av butiken

Den skräck jag tidigare burit på går knappt att beskriva för den som inte själv upplevt känslan av fobi. Besöket idag gick bra! Det är bara att fortsätta att besöka ormar med jämna mellanrum.

Vill du bli av med någon fobi? Läs gärna hur jag blev botad med ett antal KBT Sessioner på Stockholms universitet.

Idag har jag besökt Skansen Akvariet. Jag kan ännu inte fatta vad jag gått igenom. För ett halvår sedan hade jag en sådan fruktansvärd ormfobi att det var rent plågsamt. När jag satte mina behandlingsmål i början av KBT terapin skrev jag så här. Läs nedifrån och upp.

Mina behandlingsmål

Efter avslutad behandling vill jag:

• Kunna röra/ hålla en orm (utanför akvarium / bur)
• Kunna vara i samma rum som en orm
• Kunna gå på skansens akvarium
• Kunna vara i samma rum, titta på, röra, hålla en gummiorm / leksaksorm
• Kunna vara i skog och natur som känns osäkert
• Kunna kolla på oväntade bilder, klipp på ormar

Nu kan jag bocka av dem alla!!

Idag var jag och min vän Maria på Skansen. Vi har haft en underbar dag. Soligt och varmt. Det stora målet med dagen var att gå in i Skansen Akvariet, titta på alla ormar och kanske till och med röra vid en orm om tillfälle gavs.

Först hade vi mysig piknick och kikade runt på de andra djuren.

Så var det dags för den stora utmaningen, Skansen Akvariet

Det var på lite darriga ben och med ett lätt illamående som jag närmade mig Skansen Akvariet. Jag kände mig lite matt i kroppen. Jag hade alla tankar och kunskaper med mig i huvudet, som jag fått av min terapeut på fobi behandlingen. Jag var 95% säker på att jag skulle klara även detta. Det som gjort detta så otäckt är känslan av att inte ha kolla på vart ormarna finns. De kan dyka upp vart som helst. Hur många är det ? Hur ser dom ut? Hur ska dom beté sig? Många, många tankar har snurrat i huvudet. Rädslan av att få panik mitt inne bland ormarna. Ska det komma någon bärande på en lös orm? När man har riktig fobi kan tankarna verkligen spela ett spratt.

Klapp och kramhörna

Jag hade faktiskt hoppats på att det skulle vara möjligt att få klappa en orm. Jag vill ju inget hellre än att det jag nu lyckas bygga upp ska hålla i sig. Jag vill inte ha gjort allt detta förgäves.

Att ha hållit i Lucas som jag kallade honom var på något sätt en sak. Det är dom stora, bruna, mönstrade som är värst och äckligast. Bara formen på deras huvud….

När vi närmade oss slutet på Skansen Akvariet dök det upp en ”klapp och kramhörna”. Där låg en brun, läbbig kungsboa i en liten låda. Jag gick fram och tittade, berättade att jag gått i behandling och klappade lite på ormen. Sen fick jag hålla i den. Det kändes mer jobbigt än när jag höll i Lucas. Kungsboan Snoddas, var större och såg inte alls trevlig ut. Jag tackade nej till att ha den runt halsen. Det fick räcka att hålla i den.

Jag kommer att fortsätta min exponering för ormar. En gång i månaden har jag och min terapeut bestämt. Vi hade även bestämt att jag skulle köpa en ny gummiorm och ha liggande hemma.

Jag klappade lite på fågelspindeln också, men det kändes inte alls lika läskigt.

Vi avslutade vår dag med kaffe och mjukglass innan vi lämnade skansen och en givande dag bakom oss. Tack bästa Maria för ditt stöd idag!

Jag fick mitt resultat av mina skattningar från behandlingen idag. Första dagen låg jag ganska högt i min fobi poäng. Vid sista tillfället skattade jag hela nio poäng lägre, vilket är under normalvärdet för ormfobiker.  Min terapeut skrev också några oerhört uppmuntrande ord. Ord som jag själv uttalat under behandlingen och som jag är glad att hon noterat och nu påminner mig om.

”Otroligt Malin, bra jobbat!

Att våga ger resultat sa en viss klok kvinna till mig. Sedan bevisade hon det gång på gång. HEJA!”

Idag hade jag det ”sista” och utvärderande mötet på Psykoterapi mottagningen vid universitetet.

Jag tror det var åttonde gången jag var där. Jag fick fylla i samma papper som jag gjorde vid mitt första besök och det var intressant att se vad som hänt med min fobi under dessa möten.

Vi har pratat mycket och jag har verkligen fått insikt i både ett och annat. Det har varit så nyttigt. Hur man med sitt eget beteende kan påverka sina rädslor.

Vi har exponerat

med bilder, videoklipp, gummiormar och vid två tillfällen har jag träffat, hållit och spenderat närmare tre timmar med en riktig orm. Allt detta kan du läsa om i tidigare inlägg under kategorin ”Fobibehandling” .

Jag är så glad att jag genomgått denna behandling och så oerhört stolt som har klarat det. Jag har verkligen gått från 0-100 vad gäller både exponering och mod. Nu ska jag hålla fast vi detta.

Idag satte vi upp en plan för hur jag ska upprätthålla det jag nått fram till , men även komma ännu ett steg vidare. På fredag ska jag och en god vän besöka Skansen Akvariet. Det hade jag aldrig gjort för ett par månader sedan. Nu är det nästan med en viss skräckblandad förtjusning jag ser fram emot detta. Jag har inte besökt ett akvarium på över tio år , pågrund av min skräck för ormar.

Min plan för sommaren ser ut såhär.

Varje dag: kolla på bilder / videoklipp med ormar.

Varje vecka : gå en promenad i skogen.

Varje månad : träffa en riktig orm på akvarium eller zoo butiker.

Min skärmsläckare på telefonen visar numera denna bild på mig med en orm i handen istället för vackra rosor. Bilden ska få vara där hela sommaren.

Jag ska köpa mig en gummiorm på Skansen , som är läskigare än de jag använt under behandlingen. Den ska få ligga hemma och det är barnen som får styra vart den ska ligga. Inga regler finns.

I september ska jag och min fantastiska behandlare träffas igen. Då får vi se hur allt gått. Jag kommer faktiskt att sakna att gå dit. Det har varit så otroligt utvecklande och givande. Jag är så tacksam att jag fått hjälpen att behandla min specifika fobi mot ormar. Häng med mig till Skansen på fredag så får vi ett kvitto på hur jag klarat mitt nästa mål

Det har nu gått två veckor sedan jag fick ta det stora steget i min ormfobi behandling och möta en orm på riktigt. Läs om första exponeringen här.

Veckan efter tränade vi med gummiormar. Det kan låta löjligt, men har man riktig ormfobi så är även det riktigt jobbigt. Under veckan som gått har jag haft gummiormen hemma och min familj har haft kontrollen över den. Jag måste släppa på kontrollbehovet, så dom har fått placera den på olika ställen. Jag vet att jag inte fick säga någonting om detta, men jag bröt en liten regel och sade att den INTE fick ligga i sängen….

Jag började dagen med ett pass Yin yoga för att vara i balans inför exponeringen

När det är exponering håller vi på i tre timmar. Det behövs. Att närma sig i små, långsamma steg är det som fungerar. Det gick ju bra förra gången, så denna gång kändes det inte riktigt lika jobbigt. Jag vill ju själv få träna för att få mina jobbiga tankar och känslor att försvinna. Jag känner att jag är på god väg!

Min största rädsla inför dagens möte

Inför dagens exponering var jag mest orolig för att det skulle vara en ny orm. Större, annan färg, annat mönster osv. Hur skulle den beté sig och röra sig? Jag blev nästan lättad när den blev inburen i rummet och det var ”Lucas” som jag kallar honom. Samma ” lilla kille” som sist. Förra gången hade jag bestämt mig för att försöka vara i samma rum men absolut inte röra. Det slutade med att jag själv satt och höll i ormen. Målet idag var att hålla honom igen, lite mer och inte lika nervöst. Jag hade säkrat upp med långbyxor och långärmat trots högsommarvärme, för att slippa få för mycket hudkontakt. Min behandlare kan vara lite djärv så jag tyckte att jag planerat väl. Dagens exponering slutade med att den fick krypa in i min tröjärm och där försvann den. Min plan var att det skulle gå snabbt och lätt.men så blev det inte. Den ville gärna stanna kvar där. Syftet var att jag inte skulle tappa kontrollen över ormen för att vara i känslan ett tag. Lustigt nog gick allt mycket bättre än jag kunnat föreställt mig. Precis som förra gången.

Så här såg det ut idag!

Resultatet av ormfobi behandligen

Som ni ser har fobibehandlingen verkligen gett resultat. Jag har gått sju gånger. En gång i veckan. Varje möte har varit mellan 1-3 timmar långt. Vid två tillfällen har vi haft riktiga ormar, men annars har mycket handlat om att prata och bena ut tankar, rädslor och känslor.

Nästa gång är mitt sista behandlingstillfälle. Då ska vi utvärdera hur behandlingen varit. Sen kommer vi att boka in en tid efter sommaren för lite avstämning och för att jag ska veta hur jag själv fortsätter att jobba vidare, utan att falla tillbaka i rädslan. Det är också lite jobbigt att veta att jag inte kommer att ha kvar min terapeut som en livlina om jag skulle stöta på en orm och inte kunna bearbeta det. Men nu ska jag ut i den stora världen utanför universitetet. Herre gud, har jag klarat detta klarar jag väl vad som helst?!

Mitt nästa personliga mål att att inom snar framtid besöka Skansen Akvariet. Jag har alltid tagit omvägar kring akvarier och har inte varit in i ett på många år. Nu är det dags!

I flera år jag jag funderat fram och tillbaka på om jag ska söka hjälp för min ormfobi. Jag har lidit så mycket av detta och varit så rädd för vad jag ska tvingas utsätta mig för om jag tar steget. När jag fick möjligheten att gå på behandling på Universitetets psykologi utbildning, bestämde jag mig för att göra det.

Kostnadsfri behandling

Behandlingen är kostnadsfri, förutom eventuella utlägg som behövs för att genomgå exponering.

Idag var mitt sjätte tillfälle och dagen då jag skulle behöva möta min värsta mardröm öga mot öga. Det jag hade oroat mig mest för inför mötet, var att rummen man sitter i är så små och att behöva vistas i samma rum som en orm kändes panikartat. Det gick ju inte jätte bra när vi skulle kolla på videoklipp förra veckan.

Jag bad om att få gå ut ut ur rummet

Ormen var inhyrd från en djuraffär. Jag fick betala 250 kronor för detta. Min gulliga terapeut hade tagit den i en liten bur, i en påse på tunnelbanan. Självklart  vad det ingen som kunde ana att hon hade en majsorm i påsen.

Jag bad om att få gå ut ur rummet innan ormen togs in, istället för att sitta i det lilla rummet när den kom in. Det kändes bättre att få närma sig på håll och inte känna sig inklämd i ett litet rum.

Jag tittade på den en stund genom glaset och efter många om och men och flera raska steg mot dörren, vågade jag sticka ner handen och ta på den. Jag fick hitta på ett namn på den. Det blev Lucas. Vet inte varför. Det var det första namn som poppade upp och namnet gjorde att ormen kändes lite personlig och snäll.

Jag kan inte fatta vad jag varit med om idag

Vår session idag höll på i tre timmar. Vi började med att prata och när timmarna gått och sessionen var över hade jag klappat ormen, hållit i den , haft den i knät, haft den runt nacken , lyft ner den på golvet och sedan lyft den från golvet ner i sin lilla låda. Jag kan inte fatta att jag gjort allt detta idag! Tack vare min vilja och en superbra terapeut. När vi skildes åt förra gången, sade jag till henne att jag kanske kommer att gå in i samma rum som ormen, men jag kommer aldrig att röra vid den. Idag har jag gjort allt jag varit livrädd för.

Vi jobbar vidare med ormfobin

Detta var inte slutet på behandlingen. Vi kommer att jobba vidare. Nästa steg är att införskaffa en gummiorm som ska ligga synlig i hemmet. Redan nu känner jag mig som en vinnare. Om jag klarat av allt detta idag, kan jag klara vad som helst. Jag känner ett slags glädjerus samtidigt som jag är helt slut i kroppen! JAG GJORDE DET!!!

Nu är den här…

Dagen som jag fasat för i flera år. Dagen jag varit rädd för att ta mig till.

Den dagen jag bestämde mig för att gå i fobibehandling , bestämde jag mig också för att möta min värsta rädsla. Att lida av fobi är inte lätt oavsett vad det handlar om.

I helgen har vi varit nere i sommarhuset i Mellbystrand. Där har jag tränat på att promenera i bokskogen på Hallandsåsen. Det var så vackert! Ett hav av vitsippor bredde ut sig mellan lövträden. När jag var där med familjen för två år sedan blev vi tvugna att vända och åka därifrån. Min ormfobi hindrade mig trots att jag ville.

Efter fem KBT behandlingar, kändes det nu okej att göra ett nytt försök. Jag har tagit mina hemuppgifter på allvar och tittat på bilder och videoklipp dagligen sedan sist.

Nu är jag påväg tillbaka till nästa session, för att möta min rädsla på riktigt.

Fortsättning följer …..

Idag var jag på mitt femte och hittills jobbigaste besök på KBT mot specifik fobi. Jag har hela tiden fasat för hur det skulle bli när vi påbörjar exponering och vi har förberett det hela väl. Jag trodde inte att jag skulle bryta ihop i en panikattack förens det var dags att möta en orm på riktigt.

Idag hade vi planerat att titta på bilder och videoklipp som min psykolog student skulle förbereda. Hon skulle dessutom ta med en leksaksorm.

Jag skrev frivilligt på ett kontrakt

Innan vi satte igång fick jag läsa igenom ett kontrakt och det var helt frivilligt att skriva på. Självklart gjorde jag det utan att ens behöva fundera. Jag vill ju ha den hjälp som erbjuds, även om det kommer att krävas en hel del av mig.

Vi började med att titta på bilder

Jag kände hur jag ryggade tillbaka och tittade bort, när min behandlare lade fram ett papper framför mig med bilder på tre olika ormar. Jag fick gradera min ångestkänsla i procent. Jag skattade rädslan till 70%. Vi tittade länge på bilderna. Jag fick beskriva mina känslor och vad som gjorde att det kändes så äckligt och obehagligt. De ormar som ger mig allra mest obehag är de mönstrade ormarna. Huggormen var riktigt svår att titta på. Tillslut rörde jag vid bilderna. Efter detta gick vi vidare till nästa steg. Jag var där i två timmar.

De rörliga bilderna utlöste en panikattack

När det var dags att titta på youtube klipp var det värre. Jag fick inte veta vad som skulle hända. Vi hade ljud på och jag skulle försöka att stanna kvar i känslan utan att titta bort. På filmen var en väsande orm som högg mot kameran. Hela min kropp reagerade och jag fick panik. Jag hörde mig själv skrika till och ormen fortsatte med sitt aggressiva beteende. Jag slog händerna för ansiktet och kunde inte hålla tillbaka gråten. Det kändes som om jag fick en stöt genom hela kroppen. Jag kunde inte prata. Jag höll andan och bara grät. När det kändes något bättre tittade vi på klippet igen. Det gick lite bättre, men jag kunde inte titta på ormens attackerande huvud.

Om du vill titta på klippet finns det här.

Dessa bilder och utvalda videoklipp ska jag nu titta på varje dag och skriva ner mina reflektioner och tankar. Jag fick veta att nästa vecka när vi ses, kommer jag att få möta en orm på riktigt….

Jag är säker på att jag kommer att få en panikattack

Jag fasar så för detta. Vi har bokat ett tre-timmars möte nästa gång. Då ska det finnas en orm på plats som vi tillsammans ska närma oss. Hur ska detta gå? Kommer jag ens att våga kliva in i byggnaden? Jag vet att jag inte kommer att tvingas till något som jag inte känner att jag klarar av, men om jag någonsin ska bli kvitt min hemska fobi, måste jag nog ändå ta steget. Jag gillar att utmana mig själv men detta är lite i tyngsta laget. Jag blev helt slut efter dagens exponering. Någon gummiorm orkade jag inte med efter allt detta. Jag känner mig helt tom i huvudet.

När jag kom hem blev det middag, ett varmt bad och en skön ansiktsmask för att få bort all anspänning från både kroppen och tankarna.

Följ med nästa vecka så får ni veta hur det gått…..

Läs om tidigare behandlingstillfällen.