Det stora testet efter fobibehandlingen

ormfobi

Idag har jag besökt Skansen Akvariet. Jag kan ännu inte fatta vad jag gått igenom. För ett halvår sedan hade jag en sådan fruktansvärd ormfobi att det var rent plågsamt. När jag satte mina behandlingsmål i början av KBT terapin skrev jag så här. Läs nedifrån och upp.

Mina behandlingsmål

Efter avslutad behandling vill jag:

  • Kunna röra/ hålla en orm (utanför akvarium / bur)
  • Kunna vara i samma rum som en orm
  • Kunna gå på skansens akvarium
  • Kunna vara i samma rum, titta på, röra, hålla en gummiorm / leksaksorm
  • Kunna vara i skog och natur som känns osäkert
  • Kunna kolla på oväntade bilder, klipp på ormar

Nu kan jag bocka av dem alla!!

Idag var jag och min vän Maria på Skansen. Vi har haft en underbar dag. Soligt och varmt. Det stora målet med dagen var att gå in i Skansen Akvariet, titta på alla ormar och kanske till och med röra vid en orm om tillfälle gavs.

Först hade vi mysig piknick och kikade runt på de andra djuren.

Så var det dags för den stora utmaningen, Skansen Akvariet

Det var på lite darriga ben och med ett lätt illamående som jag närmade mig Skansen Akvariet. Jag kände mig lite matt i kroppen. Jag hade alla tankar och kunskaper med mig i huvudet, som jag fått av min terapeut på fobi behandlingen. Jag var 95% säker på att jag skulle klara även detta. Det som gjort detta så otäckt är känslan av att inte ha kolla på vart ormarna finns. De kan dyka upp vart som helst. Hur många är det ? Hur ser dom ut? Hur ska dom beté sig? Många, många tankar har snurrat i huvudet. Rädslan av att få panik mitt inne bland ormarna. Ska det komma någon bärande på en lös orm? När man har riktig fobi kan tankarna verkligen spela ett spratt.

Klapp och kramhörna

Jag hade faktiskt hoppats på att det skulle vara möjligt att få klappa en orm. Jag vill ju inget hellre än att det jag nu lyckas bygga upp ska hålla i sig. Jag vill inte ha gjort allt detta förgäves.

Att ha hållit i Lucas som jag kallade honom var på något sätt en sak. Det är dom stora, bruna, mönstrade som är värst och äckligast. Bara formen på deras huvud….

När vi närmade oss slutet på Skansen Akvariet dök det upp en “klapp och kramhörna”. Där låg en brun, läbbig kungsboa i en liten låda. Jag gick fram och tittade, berättade att jag gått i behandling och klappade lite på ormen. Sen fick jag hålla i den. Det kändes mer jobbigt än när jag höll i Lucas. Kungsboan Snoddas, var större och såg inte alls trevlig ut. Jag tackade nej till att ha den runt halsen. Det fick räcka att hålla i den.

Jag kommer att fortsätta min exponering för ormar. En gång i månaden har jag och min terapeut bestämt. Vi hade även bestämt att jag skulle köpa en ny gummiorm och ha liggande hemma.

Jag klappade lite på fågelspindeln också, men det kändes inte alls lika läskigt.

Vi avslutade vår dag med kaffe och mjukglass innan vi lämnade skansen och en givande dag bakom oss. Tack bästa Maria för ditt stöd idag!

Jag fick mitt resultat av mina skattningar från behandlingen idag. Första dagen låg jag ganska högt i min fobi poäng. Vid sista tillfället skattade jag hela nio poäng lägre, vilket är under normalvärdet för ormfobiker.  Min terapeut skrev också några oerhört uppmuntrande ord. Ord som jag själv uttalat under behandlingen och som jag är glad att hon noterat och nu påminner mig om.

“Otroligt Malin, bra jobbat!

Att våga ger resultat sa en viss klok kvinna till mig. Sedan bevisade hon det gång på gång. HEJA!”

 

You may also like