Igår firade vi vårt tilla troll på 7- års dagen.
Jag förstår inte vart dom åren tog vägen?! Nog för att småbarnsåren är intensiva, för det ska gudarna veta, men att plötsligt inte ha småbarn längre känns konstigt. Jag både saknar det och inte. Även fast jag känner mej jätte nöjd med mina två fina barn, är det svårt att låta bli att bli nostalgisk när man kollar på gamla foton. Men att ha skolbarn är också fantastiskt. Helt plötsligt är dom stora och börjar ta eget ansvar. Den biten är inte heller så lätt för en hönsmamma som mig. Man är ju alltid orolig att det ska hända dem något eller att dom inte ska må bra. Men ibland måste man lära sig att tänja på sina egna gränser . Det är ju en del i barnens utveckling. Jag hoppas bara att även min 10-åriga son vill fortsätta att kramas med mamma länge till.
Till alla trötta småbarnsföräldrar vill jag lägga fram den replik som ni säkert hört tusen gånger. Ta tillvara på tiden, den försvinner så snabbt. Jag menar det verkligen. Att vara en närvarande förälder är det bästa du kan få ut av livet .
