Igår var det så dags för min operation.
I februari halkade jag på isen och skadade min tumme. Först nu har jag hamnat rätt.Jag har haft ont sedan dess och gjort diverse behandlingar och undersökningar under året.
Klockan 07.30 igår infann jag mig på DBI vård & Hälsa .
Både kvällen innan och på morgonen hade jag skrubbat hela kroppen med descutan.
För att hamna på denna klinik har jag gått via vårdgarantikansliet för att utnyttja rätten om vård inom tre månader. När min husläkare skickade remiss till handkirurg var det sex månaders väntetid för att ens få en tid. Han tipsade mig om att ringa om vårdgaranti och det löste det hela snabbare.
Äntligen är det över.
Dock sade operationsläkaren att hon inte kunde garantera att det skulle bli helt bra, vilket känns tråkigt. Men det är bara att hoppas. Det var ändå värt ett försök.
Det läskigaste av allt var bedövningen. Xylocainsprutan med den långa krokiga nålen som skulle långt in i tummen på mitt onda område tre gånger. Aj, aj ,aj! Tummen svullnade upp som en boll. Även pekfingret fick sig en dos bedövning på köpet. Handen var helt borta. Det är en läbbig känsla att inte känna sina fingrar. Själva operationen gick bra. Jag kände ingenting. Lite läskigt när läkaren ber operationssköterskan om en peang och sedan säger till mig:
-Nu kommer jag att dra i din sena och det kan kännas lite läskigt.
Det ville jag inte veta. Men det gick bra.
Efter operationen fick jag kaffe och macka innan det var dags att åka hem.
Det smakade riktigt gott eftersom jag inte ätit någon frukost.
Handen var rejält bedövad långt in på kvällen. Det tackar vi för. När jag kom hem väntade en present som min fina vän Bernadette svängde förbi med kvällen innan. Åt choklad och slumrade hela eftermiddagen.
När min nioåriga tjej kom hem från skolan fick jag det finaste brev en mamma kan få.
Mitt hjärta smälte totalt när hon kom in till mig i sängen och lämnade över detta brev, med rött snöre runtom.
Idag känns det ändå helt okej, så länge jag inte försöker att röra på tummen.Tar värktabletter vid behov ,men försöker att bara hålla tummen stilla. Kör lite pekfingervals på tangenterna.
Jag har ju i alla fall fått en fint, rött förband lagom till första advent.
Kram på er och ta det lugnt i halkan!
