I flera år jag jag funderat fram och tillbaka på om jag ska söka hjälp för min ormfobi. Jag har lidit så mycket av detta och varit så rädd för vad jag ska tvingas utsätta mig för om jag tar steget. När jag fick möjligheten att gå på behandling på Universitetets psykologi utbildning, bestämde jag mig för att göra det.
Kostnadsfri behandling
Behandlingen är kostnadsfri, förutom eventuella utlägg som behövs för att genomgå exponering.
Idag var mitt sjätte tillfälle och dagen då jag skulle behöva möta min värsta mardröm öga mot öga. Det jag hade oroat mig mest för inför mötet, var att rummen man sitter i är så små och att behöva vistas i samma rum som en orm kändes panikartat. Det gick ju inte jätte bra när vi skulle kolla på videoklipp förra veckan.
Jag bad om att få gå ut ut ur rummet
Ormen var inhyrd från en djuraffär. Jag fick betala 250 kronor för detta. Min gulliga terapeut hade tagit den i en liten bur, i en påse på tunnelbanan. Självklart vad det ingen som kunde ana att hon hade en majsorm i påsen.
Jag bad om att få gå ut ur rummet innan ormen togs in, istället för att sitta i det lilla rummet när den kom in. Det kändes bättre att få närma sig på håll och inte känna sig inklämd i ett litet rum.
Jag tittade på den en stund genom glaset och efter många om och men och flera raska steg mot dörren, vågade jag sticka ner handen och ta på den. Jag fick hitta på ett namn på den. Det blev Lucas. Vet inte varför. Det var det första namn som poppade upp och namnet gjorde att ormen kändes lite personlig och snäll.
Jag kan inte fatta vad jag varit med om idag
Vår session idag höll på i tre timmar. Vi började med att prata och när timmarna gått och sessionen var över hade jag klappat ormen, hållit i den , haft den i knät, haft den runt nacken , lyft ner den på golvet och sedan lyft den från golvet ner i sin lilla låda. Jag kan inte fatta att jag gjort allt detta idag! Tack vare min vilja och en superbra terapeut. När vi skildes åt förra gången, sade jag till henne att jag kanske kommer att gå in i samma rum som ormen, men jag kommer aldrig att röra vid den. Idag har jag gjort allt jag varit livrädd för.
Vi jobbar vidare med ormfobin
Detta var inte slutet på behandlingen. Vi kommer att jobba vidare. Nästa steg är att införskaffa en gummiorm som ska ligga synlig i hemmet. Redan nu känner jag mig som en vinnare. Om jag klarat av allt detta idag, kan jag klara vad som helst. Jag känner ett slags glädjerus samtidigt som jag är helt slut i kroppen! JAG GJORDE DET!!!
3 kommentarer
Vad intressant att läsa (även om jag inte vågade kolla på dina bilder och har kollat mig runt i min takvåning ett ex antal gånger under tiden jag läste sitt inlägg) Jag har en otroligt jättejobb fobi också för ormar. Jag får panik av att höra ordet, att se dem på bild, på tv och är livrädd nu när det blir varmare ute för att möta en så jag väljer att gå andra vägar där ”dem inte borde finnas” mm. Jag har länge tänk att jag måste jobba på detta för just detta är inte normalt, en så stor panik för ett djur som egentligen inte har gjort mig personligen någonting så att läsa ditt inlägg och läsa vad du klarade gör att jag finner en större nyfikenhet. Tack för att du delar med dig. Massa kramar!
<3
Det låter precis som jag. Om du bor i stockholm kan jag rekommendera dig att söka på universitetets psykologiska institut. Det är skitjobbigt att leva med fobi så jag kan bara tipsa om att söka hjälp. Inlägg finns i bloggen från varje behandlingstillfälle. Lycka till!