Idag var andra träffen vid universitetet för att fortsätta min fobibehandling mot o…r…m…a….r.
Det fulaste och äckligaste ordet jag vet…
Så här såg det ut vid första besöket.
Jag hade fått i hemuppgift att fylla i ett par frågeformulär. Ett som handlade om min specifika fobi och ett lite längre som handlade om depressioner och andra tillstånd. Tack och lov har jag inga sådana problem, men för att ta itu med fobier behöver behandlaren en helhetsbild av mig och mitt mående, vilket är jätte bra.
Jag fick idag svara på en rad frågor som min behandlare läste upp. Allt ifrån riktigt djupa frågor som säkert är jätte jobbiga att ställa om man nu hade tenderat att svara ja på någon av dessa, till lite mer enkla frågor. Det är nyttigt att stanna upp och tänka till ibland.
Vi pratade även om vilka mål jag har med behandlingen och hur vi tillsammans ska nå dit. Jag kommer att behöva ”face the fear” en vacker dag. Vi kommer att göra det under kontrollerade former och i små steg. Jag får svårt att andas vid blotta tanken….
Jag kan ju knappt ta ordet i min mun, eller knappa ner det på tangenterna. I veckan blev jag kontaktad av en kvinna som hade läst mitt förra blogginlägg om detta. Hon ville hjälpa mig att bli av med blockeringar som kan vara orsaken till min fobi. Det låter spännande. Allt som kan hjälpa mig i detta är positivt. Bara jag får ta det i min egen takt…
Jag kommer att dela med mig av hela processen här i bloggen, då jag förstår att det är många som lider av olika typer av fobier. Det är inte helt lätt att veta vart man kan vända sig. Ett tips är att kontakta en KBT mottagning. Om dom inte jobbar med just detta , kan de säkert hjälpa till så att man hamnar rätt.
