I hela mitt liv har jag varit impulsiv, driven och en riktig ja-sägare. Jätte bra!
Men jag har också varit på väg att bränna ut mig själv fler gånger, för att jag haft så många järn i elden.
Efter inspelningen av ”She´s got the look” fick hela mitt liv en vändning
Följden av inspelningen innebar en massa nytt som var spännande och som jag bara var tvungen att haka på, men efter en tid nådde jag den punkt som så många av oss stött på. Jag sprang i ett ekorrhjul som gick alldeles för snabbt. Jag ville så mycket!
För några år sedan var jag så stressad och deppig att en läkare skrev ut antidepressiva tabletter över telefon
En tablett med 20 mg om dagen! Jag har ALDRIG mått så dåligt i hela mitt liv. Man ska vara extremt försiktig med dessa tabletter. En långsam intrappning 5,10,15 och max 20 mg. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö. Kroppen brann inifrån och jag hade sådan sjuk ångest. Jag minns hur jag låg i sängen och höll min mamma i hand och skakade. Efter några dagar ringde jag en annan läkare som sa till mig att sluta ta tabletterna direkt!
Några månader senare bytte jag vårdcentral
Vi gjorde ett nytt försök. En mycket långsam intrappning , av ett annat preparat som skulle ge mindre biverkningar. Min maxdos blev tillslut 15 mg. Blir arg när jag tänker på att jag utan någon uppföljning eller intrappning fick starta på 20 mg. Tror fan att jag mådde skit!
När jag ser den här bilden från sommaren 2016, ser jag i mina ögon hur dåligt jag mådde. Ångest…
För att klara av att äta antidepressiva tabletter var jag tvungen att samtidigt ta lugnande tabletter för att minska biverkningarna
Det som hände var att jag blev ganska dämpad. Lugnare, lite mer tålamod men även min kreativa sida dämpades jätte mycket och jag orkade inte mycket. Minnet var dåligt och koncentrationen var botten. Man hör ju hur galet det låter och tyvärr var det så här det var.
Jag försökte vid flera tillfällen sluta men klarade inte av det
Utsättningssymtomen var lika hemska som själva insättningen, om inte värre.
Stötar i huvudet som gjorde att jag både blev yr, ofokuserad, illamående och så gott som helt sängliggande då hela världen snurrade. Fram och tillbaka med olika försök att trappa ner låååångsamt, resulterade ändå i att jag fick samma symtom. Jag gick ner på en halv tablett . Jag mådde helt ok av den lilla dosen. Jag sänkte till en halv tablett varannan dag och trots den pytte lilla dosen i fler månader ville det inte gå smärtfritt att sluta.
Nu har jag inte tagit tabletterna på några veckor och jag känner fortfarande av utsättningssymtomen, men dom är påväg att avta.
Tänk om jag hade vetat detta från början. Då hade jag ALDRIG ens tagit i receptet
Jag vet att många har hjälp av antidepressiv medicin och att de är räddningen fören del. Men jag vet också att de skrivs ut till höger och vänster. Det är skrämmande att höra hur många som äter dessa. Vart är vi påväg?!
Det jag vill säga med detta är att man kanske ska ta en funderare på om man kan ta annan hjälp i första hand. Det tog mig över tre år att trappa in och trappa ut och dessa åren har jag inte mått speciellt bra åt något håll.
Det har varit jätte tufft
Tänk om någon hade tagit sig tiden att lyssna istället. Mitt problem var i grund och botten inte depression och det var heller inte den behandling jag behövde. Men det tog mig närmare fyra år att trassla upp knuten.
