Fortsättning på ”She´s Got The Look – uttagningen”
Flera år tidigare hade jag sett en TV4´s dokumentär om organisationen Operation Smile, som opererar människor med Läpp-käk-gomspalt i u-länder. Volontärer som tar av sin tid för att åka iväg och opererar över hundra barn på en och samma vecka, utan att få en krona i lön. Flera av dessa barn hade gått många mil för att ta sig till platsen i hopp om ett nytt liv. Flera av dem hade svårt att äta, återkommande infektioner och vissa såg så missbildade ut att föräldrarna valt att gömma undan sina barn för att skydda dem mot omvärlden. Dokumentären var så gripande och jag grät av sorg för dessa människor samtidigt som jag grät av lycka för vad Operation Smile faktiskt gjorde för så många människor. Länge, länge funderade jag på om jag skulle kunna göra något för att bidra till detta. Men vad skulle lilla jag kunna göra?
Hur skulle jag kunna göra skillnad för någon på andra sidan jorden?
Jag kunde dock inte släppa tankarna på detta efter som vi delar samma vision, jag och Operation Smile. Att inget barn i världen, som fötts med en behandlingsbar ansiktsmissbildning, ska kränkas eller tvingas leva undangömt.
När min svägerska kläckt idén med den signerade t-shirten jag fått från One Direction på posten, tog jag på direkten hjälp av henne att skapa en hemsida. Mina ”five minutes of fame,” som det brukar kallas efter att man deltagit i en dokusåpa, skulle jag se till att göra det bästa av. Jag startade en välgörehetsauktion på nätet och en blogg. Det första jag auktionerade ut var denna t-shirt som gick för 1076 kronor.
Min tanke då var att om jag kan hjälpa ett enda barn att få en operation så har jag åtminstone hjälpt en människa till ett bättre liv.
Jag lade ner massor av tid på mitt nya projekt som gav ett väldigt bra resultat. Äntligen hade jag tagit mig möjligheten att hjälpa till.
Hösten 2016 åkte jag och barnen upp till Dalarna under höstlovet för att hålla en välgörenhetsloppis. Jag var lite rädd att ingen skulle komma. Jag hade rensat mitt eget hem och flera företag hade skänkt fina saker till loppisen. Privatpersoner kom förbi kvällen innan och lämnade lådor med saker de inte längre behövde. Min familj var där och hjälpte till och vi hade fått låna en perfekt lokal.
En kvart innan vi öppnade började det ramla in folk.
Loppisen blev väldigt lyckad och det var så roligt att se hur alla, inklusive mina barn engagerade sig
Många av besökarna ville prata med mig om min medverkan i tv och några visade upp sina barn med LKG. Det kändes som om vi hade en härlig gemenskap under de sju timmar vi hade öppet. Alla pengar gick till Operation Smile och alla saker som blev över skänktes till Erikshjälpen ,som kom med en lastbil och hämtade upp allt dagen efter. Det här var inte mitt sista välgörenhetsprojekt det kan jag lova. Det blev väldigt uppskattat och så roligt att min familj var med och hjälpte till. Mina föräldrar, syskon och barn var alla till stor hjälp. Vi gjorde det tillsammans! Så här gick det.
Nästa projekt blev ett samarbete med hudvårdsföretaget Nannic. Äntligen kunde jag med hjälp av större muskler ta mina projekt till en högre nivå. Detta gav mersmak och ledde till ännu ett samarbete. Denna gången med Rosenserien.
Det är många som mailat mig eller kontaktat mig via Facebook efter att ha läst om min resa i någon tidning eller sett på min hemsida vad jag själv skrivit. Många är mammor till barn med Läpp och gomspalt.
Jag blir så glad när jag känner att jag kan vara till hjälp och stöd för någon annan.
Helt plötsligt fick allt det här en mening. Som att jag gått igenom detta för att kunna hjälpa så många fler i samma situation. Idag är jag till och med stolt när jag säger att jag är född med läppspalt. Det stör mig inte längre. Det gör mig speciell. Hösten 2017 drog Operation Smile igång en stor kampanj som kallades ”Walk 4 smiles” där jag blev inbjuden att vara med och berätta om mitt engagemang på ett pressevent.
Efter min medverkan i She´s Got The Look, fick jag möjligheten att göra en del modelljobb. Många kände igen mig från programmet och jag började frilansa en del som modell. När jag var tjugo år trodde jag att den tiden var förbi. Då hade jag inte för mitt liv kunnat tro att jag skulle ta revansch 15 år senare och faktiskt kunna använda det till göra skillnad för någon annan.
