Jag har lärt mig att hitta balansen

När jag tänker på hur mitt liv såg ut för ett par år sedan blir jag nästan förundrad över hur jag rusade på och knappt hann ikapp mig själv. Jag var så nära att braka in i väggen. Jag var framme och nosade på den. Kände färgen på väggen…

Efter min medverkan i She´s got the look tog livet en fart som jag inte riktigt hann med. Det kändes som om alla drog i mig. Jag skulle vara överallt hela tiden och inte ville jag tacka nej till något. Jag kunde ju missa något viktigt, eller någon viktig person som kunde bli en bra kontakt. Det slutade med att jag nästan blev folkskygg. Hatade att vara i centrum. Drog mig tillbaka för att bara andas. Det jag verkligen ville göra kändes plötsligt svårt att genomföra.

Nu har det gått några år. Jag har passerat den perioden. Jag har, framförallt med hjälp av yoga och meditation lärt mig att stanna upp och vara här och nu. När jag ser på bilder av mig själv för två-tre år sedan, ser jag trött och olycklig ut. Jag kan se att jag inte mådde bra. Det lyser igenom.

Idag tackar jag nej till väldigt mycket. Jag har börjat jobba på tidningen Kids & Family. Det är lite av en dröm som gått i uppfyllelse. Att få jobba med en riktig tidning. Jag älskar ju att skriva och fotografera. Jag behövde landa och hitta min källa för att allt detta skulle ske på riktigt.

När dagarna rusar på tar jag en paus. Om jag känner mig stressad tar jag några minuter att landa i mig själv. Fokusera inåt och andas. Det gör så gott. Stress i sig är inte farligt, vi behöver den. Men det är när kroppen inte får återhämta sig som det faktiskt blir farligt. Det fanns en tid då jag knappt hann sova på nätterna. Det var sena kvällar hela tiden. Upp tidigt och jobba. Barn som vaknade på natten och då hade jag stressat mig igenom dagen för att hinna med allt jag tackat ja till. Ekorrhjulet snurrade för fort…

Någon som känner igen sig?

Jag kommer aldrig mer att utsätta mig för den dåliga energin jag både var och skapade runt om mig. Jag vill vara en stabil och trygg mamma och en god förebild för mina barn.

Jag har lagt massor av tid och energi på att hjälpa andra. Alla mina projekt till förmån för operation smile. Även det har ibland blivit för mycket även om jag är oerhört glad och stolt över att kunnat bidra till fler leenden i världen. Men visst är det konstigt, ju mer man har att göra desto mer drar man på sig. Det bara snurrar på. Ett projekt hit och ett dit, events som bara strömmar in i inkorgen på mailen eller i brevlådan. Det är så roligt , men man måste lära sig att sålla och att tacka nej när tiden och orken inte finns. Jag ser en efter en trilla dit. Nyhetens behag kan ibland vara farlig…