Jag vill berätta för er vad antidepressiv medicin gjorde med mig

I hela mitt liv har jag varit impulsiv, driven och en riktig ja-sägare. Jätte bra!

Men jag har också varit på väg att bränna ut mig själv fler gånger, för att jag haft så många järn i elden.

Efter inspelningen av ”She´s got the look” fick hela mitt liv en vändning

Följden av inspelningen innebar en massa nytt som var spännande och som jag bara var tvungen att haka på, men efter en tid nådde jag den punkt som så många av oss stött på. Jag sprang i ett ekorrhjul som gick alldeles för snabbt. Jag ville så mycket!

För några år sedan var jag så stressad och deppig att en läkare skrev ut antidepressiva tabletter över telefon

En tablett med 20 mg om dagen! Jag har ALDRIG mått så dåligt i hela mitt liv. Man ska vara extremt försiktig med dessa tabletter. En långsam intrappning 5,10,15 och max 20 mg. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö. Kroppen brann inifrån och jag hade sådan sjuk ångest. Jag minns hur jag låg i sängen och höll min mamma i hand och skakade. Efter några dagar ringde jag en annan läkare som sa till mig att sluta ta tabletterna direkt!

Några månader senare bytte jag vårdcentral

Vi gjorde ett nytt försök. En mycket långsam intrappning , av ett annat preparat som skulle ge mindre biverkningar. Min maxdos blev tillslut 15 mg. Blir arg när jag tänker på att jag utan någon uppföljning eller intrappning fick starta på 20 mg. Tror fan att jag mådde skit!

När jag ser den här bilden från sommaren 2016, ser jag i mina ögon hur dåligt jag mådde. Ångest…

För att klara av att äta antidepressiva tabletter var jag tvungen att samtidigt ta lugnande tabletter för att minska biverkningarna

Det som hände var att jag blev ganska dämpad. Lugnare, lite mer tålamod men även min kreativa sida dämpades jätte mycket och jag orkade inte mycket. Minnet var dåligt och koncentrationen var botten. Man hör ju hur galet det låter och tyvärr var det så här det var.

Jag försökte vid flera tillfällen sluta men klarade inte av det

Utsättningssymtomen var lika hemska som själva insättningen, om inte värre.

Stötar i huvudet som gjorde att jag både blev yr, ofokuserad, illamående och så gott som helt sängliggande då hela världen snurrade. Fram och tillbaka med olika försök att trappa ner låååångsamt, resulterade ändå i att jag fick samma symtom. Jag gick ner på en halv tablett . Jag mådde helt ok av den lilla dosen. Jag sänkte till en halv tablett varannan dag och trots den pytte lilla dosen i fler månader ville det inte gå smärtfritt att sluta.

Nu har jag inte tagit tabletterna på några veckor och jag känner fortfarande av utsättningssymtomen, men dom är påväg att avta.

Tänk om jag hade vetat detta från början. Då hade jag ALDRIG ens tagit i receptet

Jag vet att många har hjälp av antidepressiv medicin och att de är räddningen fören del. Men jag vet också att de skrivs ut till höger och vänster. Det är skrämmande att höra hur många som äter dessa. Vart är vi påväg?!

Det jag vill säga med detta är att man kanske ska ta en funderare på om man kan ta annan hjälp i första hand. Det tog mig över tre år att trappa in och trappa ut och dessa åren har jag inte mått speciellt bra åt något håll.

Det har varit jätte tufft

Tänk om någon hade tagit sig tiden att lyssna istället. Mitt problem var i grund och botten inte depression och det var heller inte den behandling jag behövde. Men det tog mig närmare fyra år att trassla upp knuten.

 

You may also like

9 kommentarer

  1. Ditt inlägg bekräftar bilden som jag har av antidepressiva, många blir såklart hjälpta men för många är det också rena ”döden” för personligheten. Det stör mig att läkemedel alltid är förstaalternativ när det finns så mycket annat som man kan göra istället. Läkemedel tycker jag ska vara sista alternativet och först efter att man gjort en riktig orsaksanalys till det dåliga måendet.

  2. Vad jobbigt, vilken tur du fick reda på den knuten. Man tror inte det är så med sådan tabletter det låter så enkelt och skrivs ut korstvärs!

    1. Ja det är faktiskt ganska skrämmande. Bra business för läkemedelsföretagen.

  3. oj vad fick du för medicin? låter inte som förstahands valet vid depression 😟 och att du dessutom hade så hemska biverkningar är oftast ett tecken på att man behandlar fel åkomma 😣 har nu själv tagit antidepressiva sen 6 månader och för mig var det en vändning i mående men då var jag ordentligt screenad innan medicinering så vi visste att vi var rätt. har även tidigare vid två tillfällen då ena gången var helt rätt behandling med och andra var det fel då fick jag biverkningar och mådde sämre för det var fel diagnos. att tillägga är att jag vid alla tre tillfällena haft samma behandling. Så viktigt med rätt diagnos för rätt behandling. Ta hand om dig ❤

    1. Vad skönt att det fungerar bra för dig! Jag tror att de första tabletterna jag fick 20 mg av var Paroxetin. De jag sedan tog under 3 år heter Escitalopram. Det var inte rätt för mig, men hoppas att det blir desto bättre för dig. KRAM

  4. Oj, vad jag känner igen mig. Mina antidepressiva hjälpte mig till en början men när jag sa till min läkare att jag ville trappa ner och istället prata med någon så ökade han istället dosen! Till slut efter flera år så valde jag att själv försöka trappa ner men jäklar vad dåligt jag mådde! Jag kommer ihåg att jag var så yr att jag inte kom upp ur sängen! Jag var väldigt ensam vid den tidpunkten så det enda jag hade behövt var att prata med någon så idag är jag så besviken på min läkare som inte lyssnade på mina behov.
    Skönt att du mår bättre nu! Stor kram!

    1. ÅÅÅÅHHH vad arg jag blir. Det var samma för mig. Vi ökar dosen! Nej tack! Som tur var gjorde jag inte det. Känner precis igen det du skriver.Önskar att jag aldrig tagit emot tabletterna. Men man tror ju såklart att läkarna vet bäst… Mår du bra nu? KRAM