För ungefär ett år sedan gick jag i behandling för att bota min starka ormfobi.

Sedan dess har jag tittat på bilder och besökt olika akvarier vid tillfälle för att upprätthålla det jag tog med mig från behandlingen. Trots att det fortfarande känns läskigt så har jag hela tiden tänkt att det bästa vore att möta en orm ute i naturen för att verkligen se hur jag skulle reagera då. Just det där oväntade mötet. Igår gick jag och Bernadette på promenad och då pratade vi om just detta.

Så idag kom prövningen

I morse tog jag och Bernadette en promenad i solen. Gissa vad som händer! En orm kommer ringlande ut från ett buskage några meter framför oss. Först hoppade jag till och drog efter andan. Sedan tänkte jag att nu måste jag ta tillfället i akt att träna. Vi stannade och stod still en stund medans ormen ringlade på vägen innan den smet tillbaka in i buskaget. Med lätta rysningar i kroppen passerade vi och gick vidare.

Det känns helt otroligt!

Jag klarade det utan att få panik! Jag känner mig stolt över mig själv. Tänk att den starka fobin gick att bota. Jag som trodde att jag var ett hopplöst fall. Nu har jag den biten avklarad. På något sätt tänker jag mig att det är ännu värre att se en orm som ligger ihop ringlad. Vi får väl se om den dagen kommer när jag stöter på även detta senario.

Om ni vill läsa om min fobibehandling så finns allt här i bloggen under kategorin Fobibehandling.