Tålamod är inte min starka sida. Det har det aldrig varit. Jag vill att saker ska ske direkt och när det kommer till överraskningar är jag helt hopplös. Min man är likadan, fast han inte vill erkänna det. Om jag skulle säga att jag har en överraskning eller något positivt att berätta, kan han inte vänta.
Har man sagt A får man säga B
Skulle jag välja att inte säga något blir han så nyfiken att han blir sur. Ja det är sant. Hopplöst. Lika bra att vara tyst har jag förstått. Men då är det jag som är omöjlig, för jag kan inte vara tyst. Jag älskar att överraska och kan inte hålla på roliga saker. Nu menar jag inte saker som jag fått berättat i förtroende, utan saker som kommer från mig.
När jag var liten kunde jag inte vänta in julen
Mina föräldrar fick gömma julklapparna väl och jag minns såväl en gång när familjen åkt iväg från hemmet en stund och jag var hemma själv. Efter mycket letande hittade jag julklappsgömman i handduksförrådet bakom badrummet. Jag hade letat länge och nyfikenheten steg inom mig och jag kunde bara inte låta bli.
Jag öppnade alla julklappar och tjuvkikade
Sen tejpande jag ihop dem igen. Så himla korkat. Hur roligt blev det då på självaste julafton? Jag visste ju precis allt jag skulle få.
Jag kan se en tendens av detta hos mina egna barn också. Det gäller att gömma alla presenter och överraskningar väldigt väl.
Jag minns även en annan jul när jag var under granen och tjuvkikade i paketen. Jag minns fortfarande vad paketen innehöll. Jag brukar få höra om detta varje jul, eftersom jag berättade detta i efterhand till min mamma.
Första advent hade jag redan öppnat tre luckor i min adventskalender
Förra julen hade jag fått en fin kalender från Rituals av mamma. När första advent kom hade jag redan öppnat tre luckor. Jag ursäktade detta med att vi skulle resa bort i tre dagar och att den är för stor att ta med i väskan. Det är väl en bra anledning, eller? Mamma berättade då att hon ”råkat” öppnat lucka sex i sin kalender, som var formad som en julgran, men att hon slog in den igen eftersom det skulle bli så tråkigt den sjätte december annars. Vi är så lika så det är skrämmande.
Det var samma sak när vi fick veta att jag var gravid
Båda gångerna tog vi reda på barnens kön och vi var båda överrens om detta. Jag har haft den diskussionen med många kompisar och vissa kan inte förstå att man i förväg vill veta vilken överraskning som ska komma på förlossningsdagen. Jag hade aldrig kunnat vänta. Nyfiken till tusen! Jag gillar att kunna planera och drömma. Det är ju också ett stort nöje. Skulle det sen inte bli som det är sagt så spelar ju inte det någon roll. Man har ju ändå haft en härlig tid.
Jag kan tycka att nyfikenhet till största delen är en positiv egenskap
Att vara nyfiken på livet kan ge massor av erfarenheter och upplevelser som man annars missar. Jag tror att man kommer lite längre i sina drömmar om man är nyfiken och vågar ta för sig.
Det är dock inte alltid positivt att vara nyfiken
Sen var det förstås lite tokigt att min nyfikenhet tog över när jag stod med blåbärssoppa i mixern och undrade om den skulle gå ingång om jag vred på max utan att sätta på locket, men det är förstås en helt annan sak. Den tvångstanken har INTE kommit tillbaka efter det och ingen blev skadad. Hur fan tänkte jag där?!
