Tatuerade mig i Thailand
När jag var 22 år , hängde jag och mina vänner på Grand Hotel i Falun varje helg. Det hörde till vanligheten att vi gick ut varje fredag och lördag. Vi hade alltid någon förfest också. Jag minns hur coola vi var. Tyckte vi i alla fall.
När jag och min dåvarande pojkvän luffade runt i Thailand, stötte jag på en skönhetssalong i Ocean Plaza Shopping Center i Phuket som gjorde kosmetiska tatueringar. Dom gjorde också så kallade ”Temporary body-tattoo”. Då menar jag inte de som målas på kroppen och kallas Henna tatueringar som man erbjuds nere på stranden , utan en vanlig tatuering som sätts på kroppen med nål. Skillnaden är att man lägger inte färgen lika djupt i huden , så kroppen ska tränga bort färgen efter några år.
Tillfällig tatuering, jo tjena…
Min kompis hade gjort en sådan tatuering hemma i Sverige, så jag visste att det fungerade. Eftersom den skulle försvinna så vågade jag mig på att göra en tatuering. Jag hade länge velat , men varit osäker då man trots allt ska bära den hela livet. Nu hade jag bästa läget att slå till och eftersom den ändå skulle försvinna var osäkerheten som bortblåst. Jag valde ut en bild som var ungefär sex gånger sex centimeter, föreställande en måne och tre stjärnor. Det kostade 375 kronor. Jag tyckte att jag gjort ett riktigt klipp! Jag kände mig så oerhört cool när jag kom hem med denna tatuering på vänster skuldran och valde linne eller klänning med omsorg varje helg vi skulle gå ut, för att den verkligen skulle synas . Jag hade en tatuering!!
Bläcket försvann inte. Det bleknade inte ens
Tatueringsnålen fick jag med mig hem som en suvenir. Jag har aldrig tyckt illa om tatueringen, men man mognar ju med åren och den har retuscherats bort på många modellbilder, så jag skulle vilja säga att jag växte ifrån den.
Min kompis kvinnotecken i svanken försvann i alla fall. Jag kanske skulle gått till hennes tatuerare hemma i Sverige istället. Men man blir ju lite ”wild and crazy” när man är ute och luffar.
Under alla år har jag skrivit resedagbok och det är så roligt att gå tillbaka och kolla på bilder och läsa dag för dag hur jag upplevde olika saker och resmål. Den dagen jag tatuerade mig klistrade jag in ett foto på min nya stolthet , visitkortet från salongen, prytt av en bild på tjejen som gjorde den och självaste nålen.
Nu, sexton år senare
har jag efter två år och ungefär tio laserbehandlingar tagit bort tatueringen. Jag hade aldrig kommit på tanken om det inte var för att jag kom i kontakt med Jeanette som jobbade på en salong i Stockholm, som är specialister på att ta bort tatueringar med en ny , modern lasterteknik. Metoden är skonsammare än gamla metoder och ger alltså inga fula ärr. Jag är jätte nöjd med resultatet. Jag har ju sett ett antal skräckexempel på tatueringsborttagningar så jag var lite nervös till en början. Det vita pigmentet har nu försvunnit då det gått ett par år.
Om det gjorde ont?
Det ska gudarna veta. Men man har ju gått igenom två förlossningar, så vad är smärta?
Det kändes ungefär som om Jeanette sköt påsksmällar på min skuldra. Det brände och gjorde svin ont under behandlingen. Men det tog max en minut vid varje tillfälle så det var bara till att bita ihop. Det var en ny erfarenhet och ganska spännande att följa resultatet. Man kyler huden innan och under tiden med en maskin som liknar en dammsugare. Tänk dig en dammsugarslang som blåser ut iskall luft på huden.
Under mina vuxna år har jag valt kläder med omsorg för att dölja den tatuering som jag en gång i tiden ville framhäva. Nu kan jag klä mig i precis vad jag vill. Jag har ingenting att dölja. Tatueringen är borta och huden ser ut precis som om den aldrig skulle sett en tatuering. Helt otroligt!
Följ hela förloppet av tatueringsborttagningen i bloggen under kategorin – Tatueringsborttagning & IPL
