Det har nu gått två veckor sedan jag fick ta det stora steget i min ormfobi behandling och möta en orm på riktigt. Läs om första exponeringen här.
Veckan efter tränade vi med gummiormar. Det kan låta löjligt, men har man riktig ormfobi så är även det riktigt jobbigt. Under veckan som gått har jag haft gummiormen hemma och min familj har haft kontrollen över den. Jag måste släppa på kontrollbehovet, så dom har fått placera den på olika ställen. Jag vet att jag inte fick säga någonting om detta, men jag bröt en liten regel och sade att den INTE fick ligga i sängen….
Jag började dagen med ett pass Yin yoga för att vara i balans inför exponeringen
När det är exponering håller vi på i tre timmar. Det behövs. Att närma sig i små, långsamma steg är det som fungerar. Det gick ju bra förra gången, så denna gång kändes det inte riktigt lika jobbigt. Jag vill ju själv få träna för att få mina jobbiga tankar och känslor att försvinna. Jag känner att jag är på god väg!
Min största rädsla inför dagens möte
Inför dagens exponering var jag mest orolig för att det skulle vara en ny orm. Större, annan färg, annat mönster osv. Hur skulle den beté sig och röra sig? Jag blev nästan lättad när den blev inburen i rummet och det var ”Lucas” som jag kallar honom. Samma ” lilla kille” som sist. Förra gången hade jag bestämt mig för att försöka vara i samma rum men absolut inte röra. Det slutade med att jag själv satt och höll i ormen. Målet idag var att hålla honom igen, lite mer och inte lika nervöst. Jag hade säkrat upp med långbyxor och långärmat trots högsommarvärme, för att slippa få för mycket hudkontakt. Min behandlare kan vara lite djärv så jag tyckte att jag planerat väl. Dagens exponering slutade med att den fick krypa in i min tröjärm och där försvann den. Min plan var att det skulle gå snabbt och lätt.men så blev det inte. Den ville gärna stanna kvar där. Syftet var att jag inte skulle tappa kontrollen över ormen för att vara i känslan ett tag. Lustigt nog gick allt mycket bättre än jag kunnat föreställt mig. Precis som förra gången.
Så här såg det ut idag!
Resultatet av ormfobi behandligen
Som ni ser har fobibehandlingen verkligen gett resultat. Jag har gått sju gånger. En gång i veckan. Varje möte har varit mellan 1-3 timmar långt. Vid två tillfällen har vi haft riktiga ormar, men annars har mycket handlat om att prata och bena ut tankar, rädslor och känslor.
Nästa gång är mitt sista behandlingstillfälle. Då ska vi utvärdera hur behandlingen varit. Sen kommer vi att boka in en tid efter sommaren för lite avstämning och för att jag ska veta hur jag själv fortsätter att jobba vidare, utan att falla tillbaka i rädslan. Det är också lite jobbigt att veta att jag inte kommer att ha kvar min terapeut som en livlina om jag skulle stöta på en orm och inte kunna bearbeta det. Men nu ska jag ut i den stora världen utanför universitetet. Herre gud, har jag klarat detta klarar jag väl vad som helst?!
Mitt nästa personliga mål att att inom snar framtid besöka Skansen Akvariet. Jag har alltid tagit omvägar kring akvarier och har inte varit in i ett på många år. Nu är det dags!
