London levde som man i 30 år, nu är hon kvinna

London är 38 år. I över 30 år levde hon som en man. Redan i fem års ålder kände hon sig som en flicka och ville hellre leka med My Little Ponny än med bilar. Att inte känna sig hemma i sin kropp var förvirrande. I årskurs åtta gick hon ut som homosexuell bland sina nära vänner. Hon hade haft attraktion för tjejer men aldrig haft känslorna som hon hade för killar.

Att vara transexuell är inte vad man attraheras av , utan vad man känner sig som.  När London var strax över 30, tog hon beslutet att göra en könskorrigering för att bli den kvinna hon alltid varit på insidan. Hon orkade inte längre ljuga för sig själv. Hon började då ta hormoner som hon köpte på nätet. Då hade hon ingen plan för hur långt det skulle gå. Hormonerna påverkade henne att våga gå hela vägen.  År 2011 startade hon en utredning och strax efter gjordes en bröstoperation. Allt gick väldigt snabbt. Hon hade redan börjat få bröst av hormonerna men ville direkt att dom skulle bli större. När den operationen var genomförd kände hon att då  fanns ingen återvändo. Men det kändes väldigt rätt. Det handlade egentligen om att korrigera det yttre, för att fullborda den kvinna hon känt hela livet att hon är.

London sökte upp en kirurg som var specialist i FFS ( Facial feminization surgery) och åkte till Belgien för att genomgå den stora förvandlingen. Man gjorde åtta olika ingrepp och London opererades i sju timmar för att få ett feminint ansikte. Pannben, käkben och adamsäpple förminskades och man gjorde fettransplantationer.  London vaknade upp med ett helt nytt utseende. Det var väldigt nervöst innan svullnaden lagt sig och man kunde se det färdiga resultatet.

För familjen var det lite svårt i början. Eftersom London är enda barnet, var det givetvis svårt att vänja sig vid tanken på att sonen inte längre var den samma. London upplevde det som att mamma fick en aha-upplevelse. Plötsligt stod det klart varför hon sedan barnsben ville vara som en flicka. Det har ändå tagits väl emot av båda föräldrarna och idag känner sig London stolt när mamma kallar henne för sin dotter.

-Om jag inte haft mina nära vänner som betyder allt, hade jag varken orkat eller överlevt. Deras stöttning betyder oerhört mycket och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna gottgöra dem. För mig handlade det om att genomföra denna förvandling eller dö…

London föddes som man

London har under 13 års tid varit butiksägare i optikbranchen. Förra året fick hon sälja sin butik och avsluta sitt jobb , dels på grund av mobbing från kollegorna. Vissa av dem hade hon jobbat med under alla år men stod inte ut med skitsnacket som uppstod. Känslan av att alltid ha ögonen på sig var inte hållbar. Hon försökte på alla sätt att vara en bra och snäll chef, men det hjälpte inte. Idag jobbar hon i en annan optikerbutik.

Hennes resa har inte varit en dans på rosor. Man blir hårdhudad av att aldrig få känna sig normal. Man bär på en fasad som är hård på utsidan men ganska skör på insidan.

Idag känner sig London hel och på ett sätt tycker hon att det var rätt att hon väntade i så många år på att ta steget. Det fanns inga tveksamheter. Om man väljer att börja hormonbehandlingen tidigare kan det förstås vara till annan fördel eftersom det är lindrigare om man inte genomgått en manlig pubertet. Man har då inte hunnit få skäggväxt och kraftig benstomme.

Den stora grejen för London var att få ett nytt personnummer och personbevis. I passet står det nu att hon är kvinna vilket känns oerhört lättande.

Det har varit en tuff resa ,men London har aldrig ångrat något. Idag bär hon peruk. Att göra hårtransplantation känns bara jobbigt och perukerna är ändå snyggare. Nu kan hon variera hårfärg och frisyr efter hur hon känner sig. Hon har även lagt ner dyra pengar för att få bort skäggväxten med laser.

Det jobbigaste med med könskorrigeringen är att folk tror att det är okej att bete sig hur om helst för att man är annorlunda. Att peka och viska ogenerat är något folk i omgivningen gör hela tiden.

-Jag brukar resa mig upp och gå fram när jag känner mig tillräckligt stark. Vill ni fråga mig något?

Oftast skäms personerna och slänger ur sig kommentarer som , vi tyckte bara att du har så fint hår….

Jag måste säga ifrån även om det är jobbigt.

London får ofta meddelanden från okända killar på Facebook. Både elaka och smickrande kommentarer. Folk förstår inte att det är oförskämt! London fnissar och tillägger att hon sparar kommentarerna och funderar på att skriva en bok om alla inlägg som droppar in.

Hennes profil på den datingsajt hon finns med på är väldigt populär! Många killar är nyfikna. Det händer även att tjejer hör av sig även om det inte hör till vanligheterna.

-Det är viktigt att folk accepterar oss som vanliga människor. Man gör inte detta för att få uppmärksamhet utan för att få känna sig normal. Som transexuell har man rätt till samma respekt som alla andra. Man kämpar hela tiden mot fördomar.  Om man inte känner en personligen så har du ingen rätt att ställa vilka frågor som helst.

London har fortfarande svårt för att titta på gamla bilder. Hon vill heller inte nämna sitt gamla namn. Det sätter en identitet på henne som hon valt att lämna bakom sig. När hon skulle välja ett nytt namn var London var en självklarhet. Lite som Paris Hilton.

Att London går ut och berättar sin historia öppet är för att hon vill kunna stötta andra som tagit samma beslut. Det handlar inte om vilket kön man har utan om vem man är på insidan. Idag har hon inga planer på ytterligare operationer , men det är heller inte helt uteslutet.

London föddes som man