Min ekonomiska uthållighet

Malin Tilja

Detta inlägg tillägnar jag min man. Han är bankman och jag är en impulsiv tjej som tycker att pengar ska användas, medan man lever. Ordet spara är det tråkigaste ord jag vet. Men även jag vet att det är nödvändigt, så jag får nog vara glad över att jag har en man som stoppar mig ibland även han också “frekar ur” lite då och då.

Ett typiskt exempel på detta kommer från min barndom

Jag var en riktig hästtjej när jag var liten. Ett intresse som jag delade med min mamma. En sommar var vi fodervärd till en shetlandsponny som hette Xantippa. Vi hade ponnyn hemma hela sommaren och det var helt magiskt, ända fram till den dagen hon skulle åka hem igen. Det var verkligen som en dröm att kunna rida varje dag. På nätterna stod hon i ett litet stall hemma hos mormor och morfar och på dagarna hämtade vi hem henne till oss.

Sommaren tog slut, Xantippa flyttade hem igen och jag började spara till en egen häst

Mitt mål fanns där och jag var helt säker på att jag skulle fixa det om jag sparade alla slantar jag fick. Jag gjorde ett litet “kuvert ” av ett ljusgrönt papper. Jag klistrade på ett bokmärke med en häst på pappersfickan och printade ut en remsa med texten “HÄSTPENGAR”.

Mina stora besparingar hade börjat och jag såg hästen framför mig

Vi hade en liten rolig presentbutik hemma i byn, som hette Emaus. Där kunde man hitta allt möjligt kul. Minns att jag brukade köpa Manicklar där. Ni minns dom där små plastgrejerna i olika former som alla hade och spelade med. Ett tag var det super inne. Sådana köpte jag på Emaus och jag minns att min storebror brukade köpa modellflygplan som han byggde.

En dag kom min storebror hem med en egen telefon

En sån där som man hängde på väggen , med en lång krullig sladd som man stoppade i vägguttaget. Den där sladden trasslade alltid ihop sig så man fick börja varje telefonsamtal med att fixa till sladden. Att ringa var ganska dyrt på den tiden så man fick inte prata för länge. Att ringa rikssamtal som det hette när man ringde till annan ort var väldigt dyrt. På den tiden fanns det bara en telefonoperatör som hette Televerket. Det var dem som senare kom att bli Telia. Jag minns såväl den brandgula loggan och deras volvobilar. Jag fattar att ni som är födda på 2000-talet knappt vet vad jag pratar om, men ta en kik på Google så får ni se hur en telefon såg ut “förr i tiden”. Då fanns det minsann inga mobiltelefoner.

Om man var riktigt modern hade man kanske en fax hemma

Men det var ju ytterst få personer man kunde faxa till. Det fanns telefonkiosker som man kunde ringa på när man var ute. Man stoppade i några kronor för att ringa. Senare kom telefonkort som man köpte i kioskerna för att använda i telefonhytterna. Lite surt om man behövde ringa men inte hade råd att köpa ett kort eller ingenting var öppet så man kunde köpa detta telefonkort. Allt var lite krångligare då.

Jag kände hur min avundsjuka växte överbrorsans nya telefon

Skulle han ha en egen telefon i sitt rum! vad orättvist. Men han hade ju köpt den för egna pengar och så var det med det.

Den dagen tömde jag mitt hästkuvert och tog med mig mamma och åkte till Emaus och köpte en telefon för pengarna. En ceris väggtelefon. Jag tror jag hade lyckats spara ihop 180 kronor, så det var ju ändå väldigt långt kvar till en häst ,så jag kunde ju lika gärna köpa en telefon istället. Jag var jätte nöjd över mitt köp och hästen var snart glömd. Det är nog inte enda gången jag rent impulsivt tömt mina besparingar. Typiskt mig säger min man . Han skulle kunna gjort samma sak själv, han vill bara inte erkänna det…

Dessutom blev jag rädd för hästar några år senare, efter att jag blev avkastas och fick hjärnskakning när jag red hemma hos en kompis, så det var nog lika bra att jag köpte en telefon istället.

Det blev denna fast mörkare rosa. Ceris rättare sagt. Någon som känner igen den?

Jag vet att min impulsivitet är 100% ärvd från min mamma

Där har jag mött min överman. Men det har ju gått bra för henne så varför skulle det inte göra det för mig? Ett litet exempel på detta är när mamma en vinter följde med min lillebror för att han skulle lämna in sin bil på verkstad. Mamma körde efter för att köra honom hem. sedan. I bilhallen såg min mamma en svart Toyota Yaris som stod i bilhallen och glänste. Hennes hjärta smälte eftersom bilen var så söt. Utan att ens provköra den stegade hon fram och sa till bilhandlaren:

-Jag tar den!

Hon var så nöjd när hon puttrade hem i sin nya lilla bil. Brorsan fick köra hem den andra. När sommaren kom upptäckte hon att den inte hade någon AC.

Det var en varm sommar och mamma svettades i sin lilla men ack så söta pärla. När hon en morgon bläddrade i tidningen såg hon en annons på en liten Volkswagen Beetle. En cab! Svalt och skönt. Hon åkte genast iväg och bytte in sin lilla pärla och kom hem med en cab istället. Även om vi är impulsiva så löser vi våra behov snabbt. Det är inte heller så dumt.

 

You may also like